Never to trust.

Att skriva är enkelt, men att få ut det på rätt sätt, utan att folk ska undra om man är hög när man skrev - för att meningarna inte verkar ha något sammanhang med varandra. That's a big issue for me.

I flera dagar nu har verkligen humöret varit räva och jag blir så himla trött på mig själv, så orkeslös, så ointresserad, ointressant, oengagerad - jag känner att välmåendet ligger på botten, för det är fan makalöst hur jävla deppig man ska bli när man hamnar där. Allt är tamejfan svart, man ser ingen anledning till att fortsätta leva, men så kommer berg- & dalbanan och kör en upp & ner hela tiden för humörträsket.

Blir bara så less, att ingen verkar förstå.. Jag orkar lixom inte förklara mer, kanske ta fram tattueringsmaskinen och tattuera in "MISSFOSTER, LÅT MIG VARA" i pannan, så folk slutar prata helt och hållet, tar avstånd för alltid.. istället för allt flängande fram och tillbaka.

Suck! Jag vill inte fortsätta med självskadebeteendet, och ett tag höll jag mig därifrån i över 8 månader - sedan föll jag, igen och igen och igen! Jävla fittliv!

Give me something...