Isolering

Allt som är, det är. Allt som var, det var. Men ingen vet hur det som är kommer vara. Vi vet lika lite som isbjörnen som simmar för sitt liv i Arktiska Havet.

På många sätt liknar vi isbjörnen. Vi simmar, eller rättare sagt springer, hela livet. Tänk så vore livet ett tåg - hur snabbt du än springer kommer det alltid att köra på dig. Om du börjar springa nu kan du tjäna lite tid.

Likt en fågel har jag fått ett nytt sätt att se på världen. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara, att gå tillbaka till att leva i boet. Men likt en koala är jag förvirrad, trött och trög. Det enda som skiljer mig från en koala är att de gråter på utsidan och är höga på eukalyptus-blad.

Jag har en förmåga att inte orka med allt. Den kommer och går. Men man ser verkligen hur jag bränner broar. Inte som en hobby, utan mer som en daglig rutin.

Att kunna leva i extas, att se världen försvinna runt omkring en och se hur ens egen helhet är en del av något. Det, du. Jag önskar att jag kunde uppleva det, Mr Quid.

Om du väljer att sätta dig ner igen, kommer tåget att träffa dig lite tidigare - men du kommer ha tagit dig tid.

Det är få ting jag fascineras av. Ännu färre människor. Jag känner tre. Eller, jag vet tre. Jag kände tre. Jag känner ingen. Det är mitt fel, igen.

Man, eller jag, kan ofta inte relatera mitt liv till något. I natt drömde jag om ett korthus. När det rasade, vaknade jag.

Men jag är en isbjörn, och det jag har med mig är mina cigarretter och en tändare.