1

Folk säger att när man ser ett lik, i detta fall min storebror, så ska man känna att personen inte är närvarande.. Det kände inte jag! Jag bara stod där, och väntade på att han skulle öppna sina blåa ögon, som alltid fylda med glädje! Jag kommer ihåg att jag stod och tänkte på en lek vi brukade göra bara han och jag! Han viste att jag var lättskrämd, så han spelade död och vaknade upp som en helt annan människa! En läskig varulv eller en rolig claown kanske. Mitt mål var då att trycka honom i nacken, som en on/off knapp, så skulle han bli min vanliga bror igen! Vi lekte den leken fram tills han flyttade från oss, när han var 20. Och där stod jag, och kollade på min brors kropp, och tänkte att det bara var vår lek.. Jag tänkte att om... om jag trycker honom i naken så vaknar han igen! Dum tanke från en som är 17 år men.. kanske värt ett försök. Jag han inte kommaså nära förren jag kände hur kall han var. Jag vågade mig till hans pana för att klappa honom, för att se om han skulle reagera. Men både han och jag viste ju reglerna. Bara nacken skulle funka! Men jag var för rädd. Och idag har jag dåligt samvete, ångest över att jag inte gjorde det. Kanske skulle han vara vid liv nu då? Då kanske han skulle hinna fylla 23 år, få en familj och finnas vid min sida, föralltid. Men det kommer inte att bli så, det är för sent. Jag kommer föralltid gå ensam.