Det går sådär nu.

Sitter ännu en natt och lyssnar på mamma...

"En dotter med cancer, som går åt helvete, och en son som har dött. Vad fan händer här näst?"

Hon vet inte att jag hör dock.. Fick nyss veta att anledningen till att hon sa upp sig från jobbet var mig.. Hon pallade inte mer säger hon..


Jag kommer ihåg när det var nytt allt dethär med tumören, när folk inte vågade prata med mig, tog avstånd osv. Nu är allt som vanligt igen vilket är sjukt skönt egentligen

Min bror kommer inte tillbaka, och INGENTING kommer att bli som vanligt igen. Han är borta och kommer fucking aldrig mer tillbaka igen! Jag är, som sagt, ensam nu. Nu är det bara jag, ensam, mot världen. Hur fan ska det gå till?

Om jag ska vara ärlig så skjuter jag upp allt.. Låtsas som om ingenting alls har hänt. Min bror kommer snart och hälsar på igen, han ringer snart och frågar om jag vill med honom och festa! snart kommer han till mig kramar om mig och säger "Det är du och jag mot världen Jasmine, glöm aldrig det!".

I min värld så lever han fortfarande! Jag har fortfarande 4 syskon, och mamma har fortfarande 5 barn.
Frågar någon om marcus, så talar jag om honom som om han levde.

Förr så var det inget jobbigt att prata om Marcus, såklart. Förr frågade folk "Är inte du Rohdes syrra" i ett bra syfte. Nu så frågar dem inte, man ser det i deras ögon.. Folk vågar inte prata med mig om honom, och knappt med mig överhuvudtaget! Jag tycker synd om dem.. vet inte varför.

För ca 1 månad sen så levde min bror. Dagen innan jag bröt ihop så kunde han komma fram till mig och krama mig.. Han fanns så. Över bara så kort tid så försvann han. Från att leva, till att dö. Så jävla långt i mellan, men det går så jävla fort!


och juste.. Var på sjukhuset igår och fick veta att jag har fått en blödning i hjärnan, låter nog värre än vad det är tho. Blödningen kom pga tumören antingen växt eller flyttat sig. winning -.-

Kan en god själ ta mitt liv nu?