Att fråga "vem är jag?"

4 januari 2014 kl. 23:34

---

“My name's the same
What a strange coincidence”

---

Du hör en hypnotiserande röst i ditt huvud som viskar ”du måste göra det här; mitt kall är allt du är”, och du intalar dig själv, varje gång orden väl har tynat bort och du tror dig ha funnit din ro, att det är din miljö som kryper sig in i dina porer – likt en dimma som pressar sig igenom den tätaste av fönsterramar – men sanningen, vilken är allt för farlig för att släppas lös, är att alla röster du projicierar mot andra egentligen kommer från ditt eget hjärtas stämband.

Alla har vi krossats under vikten av de tankar som frammanar sig själva under mörkrets timmar då vi är som mest sårbara – tankar som får oss att skälva inför insikten om vilka vi egentligen är – bara för att i morgonens ljus skaka dem ur oss medan vi frodar tankarna om vad vi önskar och vill mest inför dagen. En pånyttfödelse då vi skapar vårat andra jag.
Under dagen bryter bråk ut, mellan främlingar eller vänner, men alltid kan vi gå därifrån utan dåligt samvete då vi innerst inne vet att ”jag hade rätt; han hade fel”. Borta är minnet av de insikter som bröt dig itu ett par timmar innan. Du är nu en tredje person.

Vad jag föreslår är att inte en enda av dessa personligheter är din egen – vem du egentligen är. Aristotles ansåg att det finns tre egenskaper en övertygande människa måste besitta: egos, pathos och logos. Carl Jung föreslog mer än 2000 år senare att varje människa består av två beståndsdelar: en skugga och en persona.
Jag vill säga att verkligheten ligger någonstans emellan, när det kommer till vår naturliga personlighetsuppbyggnad: vår skugga är den sanningen som vi aldrig för en längre tid kan leva under (”nattens tankar”), vår persona är ansiktet vi vill vända utåt och låta andra se (”morgonens hoppfullhet”) med den tredje parten vilken är vår faktiska självbild (”jag måste på något vis ha rätt”).

Tankarna som krossar dig under natten, hoppet du inger dig själv på morgonen och de impulser du agerar på dess emellan är ingetdera du. Du är dem alla – du kan aldrig se ditt sanna jag genom varken mikroskop eller teleskop; endast genom den förvirrande länsen av ett kalejdoskop.

---

”I never learned to swim, and you should all accept it and leave me alone” cursed the frog, as she was slowly drowning in her little pond.

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---

Logga in för att kommentera