Att försöka förklara

2 november 2013 kl. 23:42

---

"The hardest question
To answer
Is why

---

Redan i mitt första inlägg i bloggen här på Emocore så delade jag med mig om mina funderingar kring varför jag valde att börja föra min offentliga dagbok. Jag kom fram till att det dels är ett verktyg för mig själv att se tillbaka och faktiskt kunna sätta mig in i vad jag genomgått på sistone (minnen är, till våran stora tragedi och lycka, så fruktansvärt opålitliga), men redan då kunde jag även konstanters att den största anledningen egentligen var mer självisk. Mer egocentrisk - narcissistisk. Att skriva dagboken för min egen skull - och den här sanningen är lika borglömd som den är uppenbar - vore lika givande oavsett om den var offentlig eller ej. Mina tankar och känslor sammanfattade i orden jag stundvis noggrant, stundvis nästintill slumpvist, väljer ut, kryptiskt formulerade må de vara, är desamma med eller utan en publik.

Jag har fått gift spottat åt mitt håll och väsande tungor har talat i mina öron: "du är patetisk! Du vill bara ha uppmärksamhet! Ingen bryr sig om vad du tycker!".

Jag kan inte säga att intellektet bakom illviljan har fel.

Jag vet att jag skriver offentligt - att jag bjuder in åskådare att höra mina inre ord, utropade i ett öppet forum - av en självisk anledning. Det är dock inte uppmärksamhet jag vill ha. Nej, jag inbillar mig inte att du som läser detta gör det sittandes på nålar i spänningen att få höra om Nihilums nästa kapitel i livet, och inte heller önskar jag att du gjorde det. Jag berättar inte om P för att jag på någon nivå hoppas att P ska läsa orden och plötsligt förändras som människa (i det fallet kanske jag, om en fullständig sanning ska slitas fram, kanske önskade det, men jag varken hoppas eller förväntar mig det). Jag tänker inte låtsas att jag gör allt det här utan att det på något vis speglar ett mål som ofta ligger under den yta jag låter läsaren speglas i, men det är just i den formuleringen - i den metaforen - vi finner mitt mål.

Nihilum. Intighet. Det är inte bara ett namn jag valt för att jag vill visa hur emo och deprimerad jag kan vara; namnet är valt i syftet att vi alla har ett behov av att fyllas. Vi läser bloggar, ibland för att vi bryr oss, men oftast för att vi är uttråkade. Vi vill se en bild på den där snygga tjejen, kanske höra om den precis lagom androgyna killen är singel. Kanske skriver hen om bullar, eller om ett favoritband som ni råkar dela och du kan lämna en glad smiley som bevis på ert nu offentliggjorda lilla band. Vi lässer bloggar för att fylla oss själva, på ett sätt eller annat, och det här är mitt sätt att försöka ge dig en gnutta nytt inehåll. Jag vill inte vara en direktväg in i mig själv; jag vill vara ytan i vilken du ser dig själv. Det är den riktiga orsaken till vilken jag skriver; att jag vill att du ska kunna bära med dig en liten del av spegelbilden jag erbjuder. Du känner inte P, men du har säkerligen haft en egen P någon gång. Du har inte genomgått vad jag har, men kanske kan jag vara en liknelse, eller bara en skymt, av det du har att återupptäcka inom dig själv.

Ja, jag är pretantiös. Jag är ytlig, narcissistisk, sårbar, känslig, rädd, envis, mänsklig... Precis som du. Ibland, kanske idag, är jag din spegelbild.

---

- Nihilum -
We are all nothing

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---

Logga in för att kommentera

Decadence Tjej, 32 år

Nu känner jag inte dig sådär jätte bra kanske - men tyckte det var jätte bra skrivet! :) Jag förstår precis vad du menar.

3 november 2013 kl. 19:34

Nihilum 35 år

Tack, och jag är väldigt glad att du tog dig tiden att kommentera! :)

The_Unloved_One Tjej, 31 år

J*vligt bra skrivet!
Men kan inte riktigt hålla med om att du är narcissistisk..
Men som även Issith, skriver så skit i alla andra..
Alla har vi gått igenom någonting, och vi skriver våra texter av olika anledningar.
Skulle vilja säga att du aldrig ska låta någon trycka ner dig, eller lyssna på skitsnack..
Om någon kommenterar ditt liv, så är det mer spännande än deras, eller så är dom avundsjuka.
Bästa sättet att få folk att sluta är att le och försöka ignorera dom, även om de kan vara svårt ibland..
Sedan är de ju så att vill du skriva något här eller på ett annat ställe, då är det ingen alls som tvingar folket att läsa dessa texter, så bry dig inte om dom, de är oftast avundsjuka eller liknande som ligger bakom.
Kram

3 november 2013 kl. 10:42

Nihilum 35 år

Tack, det är alltid kul att få feedback! Jag tror dock inte man kan ignorera responsen man får helt, det är ju ändå ett öppet forum som sagt, och man får ta emot åsikter på det man slänger ur sig tror jag.

Isandir Kille, 35 år

Skit i vad folk säger och tycker, finns så många idioter så det är inte lönt att bry sig om det. Dessutom så är det ingen som tvingar dem att läsa det du skriver, så man kan ju undra varför de i så fall känner behovet av att snacka skit.
Jag tror sånt grundar sig i jäkligt dålig självkänsla..

3 november 2013 kl. 05:44

Nihilum 35 år

Jag vet faktiskt inte varför människor känner ett behov av att sprida negativitet. Kanske för att det irriterar dem att andra är på bättre humör? Jag får dock mest illvilja när jag skriver om mina låga stunder, så vem vet.