Att vilja vara en sjöjungfru

23 september 2013 kl. 20:44

---

”'If I become human, I'll never be with my father or sisters again.'
'That's right. But you'll have your man. Life's full of tough choices, innit?'”

---

Saker gick inte riktigt som planerat.

Förändring blev det ju, vilket nästan alltid är skönt i mina ögon, så länge det är jag som förändras, men kanske inte riktigt som jag ville ha det. Som tur är kan man göra om det och rätta till det som blev fel. Jag önskar det gällde resten av livet med.

Mitt havsfärgade hår fick mig dock att reflektera över en av mina favoritsagor, den om sjöjungfrun som står inför det svåra valet mellan sin natur och mannen hon älskar (och det var inte Disney som uppfann berättelsen, tro det eller ej). Hennes hjärta vill upp hur havet men hennes minnen och säkerhet håller henne tillbaka. Jag antar att jag genomgår något liknande, bortsett från att det är mig själv jag måste övervinna för att komma bort (rädd för havet som jag är gillar jag dock att fantisera om att det är en sjöjungfru jag ska bli istället för tvärtom).

Det är jobbigt att känna att man inte duger. Att man inte är snygg nog. Att man inte är intressant nog, eller rolig nog, eller rik nog eller vad helst annat som man resonerar vara avsaknaden som håller en tillbaka. Oftast känns det som en symfoni av brister.

När jag var hemma hos P skrev jag en lista på allt jag saknade i huvudet, men P lyckades skaka bort mitt tvivel och för första gången på så länge jag kan minnas kände jag att jag kanske förtjänade uppenbarelsen jag hade i min famn.

Men nu står jag återigen på strandkanten igen och önskar att jag kunde dyka ner till mitt nya liv som sjöjungfru.

---

Havsvarelsens fjäll reflekterar så underbart strålarna ifrån solen de aldrig kan överleva ett möte med.

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---