Att finna sitt hem

4 september 2013 kl. 21:49

---

Vandrar man länge nog finner man ett hem som får ens egna att eka tomt.

---

För ett tag sedan träffade jag en människa vars sällskap var så underbart att trots att jag var i en stad mil och mil ifrån där jag vanligtvis vilar mitt huvud så kände jag mig ändå hemma. Att känna den persones hjärtslag mot min bröstkorg fick mitt eget hjärta att vilja följa rytmen från hen som låg framför mig. Att åka ifrån den staden, som var så främande för mig, kändes som att träda ut i kylan och vindarna från en decembernatt från sitt varma hem. Det var en så underbart förvirrande känsla.

Just nu känner jag mig själv som en vagabond, även om det inte är sant, och jag intalar mig själv att det svarta valvets svala slöja är lika värmande som taket jag vanligtvis vilar under, men inte heller det är sant. Idag kände jag mig dock som hemma i det här huset. För första gången var jag mig och inte personan som har gjutits runt mig. Jag kommer alltid sakna det som hände uppe i landet; jag skulle byta bort två månader av mitt liv för en helg till hos den vackra människan, men att för en gångs skull känna ett mått av njutning även här är ett ljus i horisonten.

---

Månen är din vän som alltid finns där men vars vidrörelse aldrig kommer värma ditt skinn.

---

Jag kommer inte bita dig för att du kommenterar.

---