Det värsta

Jag tror ändå att det värsta av den här våren är över. Nu känns det bara som ett hål, en lucka. Två månader är borta. Det känns både bra och dåligt i och med att jag är orolig över att ha missat två månader. Jag vet inte, det bara känns så. Det går för fort.

Jag har blivit otroligt rastlös och uttråkad. Ingenting tycks göra mig riktigt glad eller riktigt ledsen, som alltid, men det är inte tomt som det brukade vara. Utan mer som ett hål i huvudet eller något sådant.

Förövrigt är jag ganska glad, det är vår och man kan sitta ute och göra diverse roliga saker. Hoppas bara att någon vill vara med mig. Att jag inte är för jobbig.

Gjorde ett par roliga tester och kom fram till att jag hade alla möjliga roliga sjukdomar inklusive att jag är en psykopat. Där ser man