Bort.

Snälla. Tankar. Gå. Bort.
Jag måste bara skriva. Berätta. (ursäkta för min extremt jobbiga inlägg)
Tankarna har funnits, dag och natt. Två och ett halvt år har ägnats ständigt åt allt. Siffrorna, decimalerna och kalorierna. Snälla, försvinn. Fem kilo hit och fem kilo dit. Vem bryr sig? Jag.

Sjukdomen vänder mig uppochner. Ut och in. Mina diagram som stiger ner och upp. Anteckningarna om mat, varenda riskorn. Varenda chokladbit. Alla fingrar, alla löprundor, alla hemligheter.

Alla gånger jag stått framför spegeln. Tittat på mig själv, aldrig nöjd. När jag gått ner har jag aldrig blivit smal.
Tjockis. Jag är inte tjock.
Anoriexia, Ortorexi, Bulimia. Kärt barn har många namn.

Nu kom jag inte på något mer. Jag är trött på detta.
Hejdå.