Dags att bli lite emotionell då...

Jag känner mig ensam ibland. Sedan jag blev kär för första gången, för ett och ett halvt år sedan, så har jag börjat längta efter en flickvän. Jag saknar känslan av att känna fullständigt förtroende för någon, och att älska någon. Det är en känsla som är svår att beskriva, och jag saknar den.

Det handlar faktiskt inte om sex, till skillnad från vad några tycks tro. Jag tror faktiskt att andra bryr sig mer om att jag är 19 och oskuld än vad jag själv gör. Men jag längtar efter närhet, både fysisk och emotionell närhet. Jag önskar att jag hade någon som jag kunde hålla om. Någon som jag kunde krama länge, bara hålla om, utan att det känns konstigt. Någon som tycker om mig lika mycket som jag tycker om henne. Någon som jag kan prata med precis vad som helst om. Någon som jag kan gråta hos, och som kan gråta hos mig. Så att vi kan hålla om och trösta varandra.