Depp, depp, depp

Okej. Jag har en hel jävla lista med diagnoser och tung psykisk problematik som jag har krigat mot hela livet. När det kommer till begreppet ÅNGEST, som de flesta antagligen är mest bekanta med, tycker jag personligen att SURE den suger ... men, den är hanterbar. Det gäller bara att vara stark och försöka vara kreativ (för mig hjälper det att tatuera mig själv då den fysiska smärtan skapar ett kroppsligt lugn och skapar distans till alla jobbiga jävla tankar i huvudet. Jag har utvecklat strategier för att handskas med det mesta här i livet.

... men EN grej som jag verkligen verkligen inte kan hantera, det är de intensiva depressionerna. Det sinnessjuka jävla tomrummet liksom ... När allt känns meningslöst och jag bara vill skjuta skallen av mig själv eller ev. dra i mig en FEEEEET horse-macka. Varför ska jag då göra de saker jag vanligtvis älskar att göra, när ingenting betyder något just då?

Jag skulle nog definiera det såhär: Ångest gör dig stark, men depressionen gör dig ynklig och svag. I mitt fall är det så. Depressionen berövar mig alla karaktärsdrag jag vanligtvis är stolt över, och använder för att skaffa vänner och brudar och vara allmänt driftig. Den berövar mig min förmåga att älska, vara kreativ och ja ... den berövar mig fan ALLTING nu när jag tänker efter. Hela min själ. Vad finns då kvar förutom ett tomt skal av trasig materia ...?

Well. Yeah! Det är basically dagen idag, ganska lik alla andra dagar. Jag vill inte skriva, men jag tvingade ju mig själv att göra det på i princip daglig basis i början av veckan så Fuck it! Jag har inte gjort mycket idag. Jag pep iväg till min tatuerare för att boka ny tid, men han var inte där, så jag tog mina egna grejer och jobbade upp lite färger på vänsterarmen. Vad ska jag göra nu då? Hmm ja ... inte en jävla aning. Måste försöka få tag på gräs. Har 3 kontakter som säljer brunt och en som säljer det gröna. Jag vill ha det gröna :( Vilket innebär att jag måste vänta tills ikväll be-4 I can get baked, och det SUGER KUK!

Ibland önskar jag att saker och ting hade varit lite annorlunda. Från vad det är nu alltså. Fucking skitliv alltså ... jag har fan varit inlåst på olika institutioner sedan jag var 16 år ... nu är jag 23 och förväntas veta hur man söker jobb, hur man står ut med självmordstankar och panikattacker utan att tända på, hur man betalar räkningar, hur man socialiserar, blir en del av samhället och hur man lever ett jävla liv. Det är bullshit! Hur i HELVETE ska jag klara av det när ingen har visat mig? När soc bara burat in mig så fort det varit någonting, totalt isolerad, ingen telefon, inte ett piss ... bara stirra in i en TV 22 timmar om dygnet (varav 2 består av den klena lilla sömnen man får därinne). Sedan bara bli lämnad själv, i en kall, hård och komplicerad värld som aldrig var menad för såna som mig ...

Take it easy!
// Jeepzter