JeepzterCannonBalls blogg
Kille, 31 år. Bor i Norrköping, Östergötlands län. Är offline

Senaste inläggen
Fitta31 maj 2017 kl. 14:13
Suger KUK
25 april 2017 kl. 22:06
Depp, depp, depp
6 april 2017 kl. 17:04
Angående Självmedicinering och Cannabis
6 april 2017 kl. 12:37
Dagen idag
3 april 2017 kl. 16:26
Hmm
30 mars 2017 kl. 17:11
How do you feel now?
30 mars 2017 kl. 17:08
Fuck it all
5 februari 2017 kl. 23:04
LVM och förflutna suicidala tendenser som jag vuxit ifrån
14 januari 2017 kl. 15:26
Aight, nytt år då. (Drugs & Stuff)
1 januari 2017 kl. 16:09
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Kosmos Civilstatus: SingelLäggning: Inte valt
Intresse: Musik
Bor: I skogen
Politik: Liberal
Dricker: Whisky
Musikstil: Hårdrock
Klädstil: Hippie
Medlem sedan: 2016-05-13
Event
JeepzterCannonBall har inte lagt till några event än.
LVM och förflutna suicidala tendenser som jag vuxit ifrån
Alright. Jag vet inte exakt varför jag skriver detta. Förmodligen på grund av uttråkningssyndrom eller kanske bara något undermedvetet behov att att ventilera mig. Hursomhelst. Jag är fri nu. Inte bokstavligt talat fri, men långt ifrån så begränsad som jag har varit hittills. Jag är 23 bast och jag har varit inlåst sen jag var 16, i princip konstant. Jag har haft 2 LVU, 2 LVM och så många LPT att jag tappat räkningen. Även frivilliga behandlingar har jag gjort ... eller rättare sagt "frivilliga under tvång". Det betyder alltså att jag hunnit med att vara på 14 behandlingshem, några familjehem, samt en jävla massa psyken runt om i landet. Jag har haft en jävligt hård och destruktiv uppväxt med missbruk, allvarliga självmordsförsök och allt annat som man egentligen helst borde undvika att bjuda in i sitt liv.
Jag har legat i koma och respirator många gånger och klarat mig fint. Jag har fan till och med blivit påkörd av ett jävla tåg och klarat mig. Min räddning här var dock att tåget körde på mig i luften innan jag hann landa på rälsen, vilket resulterade i ett jag fick en knuff, fastnade med högerbenet mellan två vagnar och släpades med huvudet på tågrälsen fram tills det stannade. Det var alltså någon millisekund från en brutal död. Jag blev inte överkörd, jag blev påkörd - det var min räddning. Detta gjorde jag under mitt första LVM, för jag var trött på att bli inlåst så fort jag bad om hjälp för min ångest och min depression. Jag klarade mig jävligt bra med tanke på omständigheterna. Ett Brutet bäckenben, bruten fot, 3 brutna nackkotor, krossat knä och en djup sårskada i huvudet efter att ha blivit släpad i den farten. 67 stygn sammanlagt på kroppen. Jag tror det var då nissarna på psyk tog mig på allvar för första gången, men det glömdes naturligtvis bort i sinom tid och sedan började de behandla mig som smuts igen. Jag var sprutnarkoman och hade gått på opiater sedan jag var 16, men efter den här incidenten blev jag verkligen KRAFTIGT beroende av Painkillers. Jag fick så lite Oxycontin på sjukhuset att jag var tvungen att kirra egna och det är fan inte billigt. Well. Det är lite om mitt förflutna.
Idag är jag ren. Jag säger inte att det kommer vara hela livet, men helst av allt så vill jag åtminstone tro det. När jag blev utslängd från min substitutionsbehandling förra året hade jag såna abstinenser att jag efter 4 månaders drogfrihet började självmedicinera med heroin dagligen. Jag hamnade slutligen på sjukhus och blev insatt på Suboxone igen. Sedan dess har jag inte rört något och i Söndags tog mitt LVM slut. Det glädjer mig. Att ha ett LVM är som att leva med en pistol mot pannan 24/7. Och efter alla dessa år som jag varit inlåst har jag blivit förändrad. Jag har blivit paranoid, jag lever i konstant skräck ... jag har mardrömmar varje natt om det, hur de jagar mig, låser in mig i en cell och torterar mig. Jag kan inte lita på någon längre och jag har börjat FÖRAKTA människor nåt så in i helvete.
jag jobbar för att befria mig från alla dessa psykologiska skador, men det känns som det bara blir värre för varje dag som går.
Det är hårt att vara missbrukare i Sverige.
Andra veckan på mitt LVM blev jag så abstinent att jag föll ihop på golvet, spydde blod och krampade, jag behövde akut sjukvård... ambulans. Och alla klienter på hemmet skrek att de skulle ringa ambulans, för de visste hur allvarligt det var. Ingen ringde. 3 snubbar släpade ner mig till en kall isoleringscell längst ner på byggnaden och lämnade mIg där. Jag blev alltså straffad för att jag var abstinent, på mediciner som läkare faktiskt övertalat mig att gå på (Suboxone och Lyrica).
Missförstå mig inte. Jag vill inte gnälla eller självömka. Jag tycker inte synd om mig själv och har aldrig gjort. Jag ville bara skriva detta för att lägga betoning i att jag krigat för en förbättring i min fysiska och psykiska hälsa och jag tycker jag är på hyfsat god väg iaf. Jag styrketränar nästan 2 timmar om dagen, har en helt Okej medicinering och skaplig boendesituation.
Jag säger PEACE LOVE AND ROCK N ROLL FOLKS!!!!!! Stay out of trouble!