Julafton och sånt ...

En väldigt orättvis högtid för många av oss. När jag var ett litet barn lipade jag varje jul för att jag var besviken över de fjuttiga julklappar min fattiga familj gav mig i brist på ekonomisk stabilitet.
Nu är jag 23. Jag fick naturligtvis inte ett skit denna jul. Det rör mig dock inte i ryggen ... jag tror ändå inte på materiell förmögenhet nuförtiden.

Men den finaste julklappen av alla ... det hade varit att åtminstone få fira julen med min familj. Men inte ens det fick jag. Iskalla universum.
Det svider. Det svider som FAN. Det gör verkligen ont i hjärtat. Vad har jag gjort för att förtjäna den fruktansvärda saknaden och tomheten jag kände i Lördags när allt jag ville var att få träffa min mor, min far, mina älskade bröder och mina morföräldrar som jag älskar över allt annat på denna jord?

Well ... jag har åtminstone lärt mig att inte längre ta saker för givet.

:(