Diamanter

Diamanterna som glimrar så förföriskt i min hand
Förankrar mig i drömmar från rikedomens land
Spiralerna som jordas och formar energier
Befriar mig från saknad, ensamhet och iver

Jag blickar ner mot handen och granskar det jag ser
Kristaller som jag dyrkar för allting som de ger
Jag skulle kunna döda, för att vinna dess förtroende
Överge min stolthet, och bli förevigt troende

När vintern känns horribel och stormen våldtar natten
Krossas diamanterna, och blandas ut med vatten
Blodomloppet trånar, och brinner i extas
Det vet att jag är redo, och har knytit fast min stas

Sticket känns så välbekant, blodet likaså
Ögonen är livlösa och armarna är blå
Jag drunknar i ett överflöd av känslomässig trans
En ödesdigern gåva från min djupaste romans

En djävul i förklädnad, omsvept med glamour
Hon trampar på ditt hjärta med högklackade skor

... för diamanterna är förfalskade, och Du är dissekerad
Så tänd eld på dina vingar och erkänn dig besegrad.