Jeanieus blogg

Hype hype hype!

Milkshakes och maineventet för Ti är igång, vill att liquid eller EG vinner titeln i år.

Sedan o Learys senare i veckan när finalen äger rum.

Det är inte ofta en affär varierar så mycket som denna.
Ena stunden finns typ allt man vill ha och nästa sekund är det normie bs igen.
Det verkar gå i vågor. Men jag ska inte klaga för jag lyckades fynda när de hade 60% rea!

3 nya tröjor och 1 par nya byxor samt örhängen! Victory! Det blir perfekt nu när man ska börja plugga igen :)

Jag skulle göra vad som helst för att slippa mina pms-besvär. Jag blir arg och ledsen och får utbrott på människor som är helt oskyldiga. Andra får ont i brösten som pms. Personligen skulle jag ge en arm för att byta. Dessa humörsvägningar har kostat mig förhållanden och håller på att kosta mig ytterligare ett.

Om ni har haft liknande besvär så får ni gärna berätta vad ni gjorde åt det. Alla förslag kommer att läsas och välmenande tanke kommer att uppskattas. Det hela händer ju i samband med östrogendroppet som sker ca 1 vecka innan mens.

Annars får jag acceptera mitt liv som forever alone pga saker jag inte kan kontrollera.

Snart flyttar man helt till Uppsala istället för 6 mil norr om skiten.
Bättre pendling för mig, lugnare hem-miljö och jag får bo ihop med min pojkvän. (WIN)
Jag upplever att mycket av min bristande ork beror på min familj i och med att de gärna grälar med varandra och det blir aldrig tyst. Eller faktumet att jag ska skita i att göra universitetsuppgifter för att göra sysslor... Priorities...

Det jag ska bo i är en Lägenhet(what else?) och det är en tvåa på 56kvm och ligger i ett fint skogigt område.

Här är en planlösning ^^

Trodde jag hade lyckats fixa praktik. Ni förstår mitt universitetsprogram kräver att jag har 1-2 månader praktik som kurs. De sa att de skulle höra av sig denna vecka men har inte kört ett knyst.
Jag har försökt hittat eget boende i flera år, nu har jag och min pojkvän börja söka tillsammans och det går helt åt skogen. Och som körsbäret på denna ångestkaka så fick jag reda på idag att jag inte har någon biologisk anknytning till mitt efternamn. Efternamnet jag vuxit upp med tillhör tydligen min låtsasfarfar, har alltid trott att det var farmors efternamn. Så nu vet jag alltså att vi varit på släktträffar där jag egentligen inte är släkt med någon och att nästan allt jag känner till är en lögn.

Det finns ju knappt alternativa människor kvar. Forumen svämmar över av mjukisbyxor, hipsters och prepps (även kallat normala människor). När forumtråden "fula stilar" svämmar över med folk som alternativa. Snälla hipsters and what not håll er till era egna saker och sök er inte till att förstöra för alternativa.

Jag själv fick min bild postad i fula frisyrer tråden en gång och den kvinnan fick veta att hon lever. Skamlösa jävla fitta ärligt talat. Hade det varit irl så hade hon fått så himla mycket stryk.

Men när ec hatar alternativa, hyllar mode och hipsters då måste ändå botten vara nådd. Det är inte längre en mötesplats för subkulturer.

Emocore borde byta namn till hipsterlyan eller något sånt.

Jag skrev idag i Emocores tråd om komplex, började tänka på hur min hy såg ut förra året innan jag tog kontakt med dermatolog och fick hjälpen jag behövde. Den hjälpte ett tag sedan gick jag över till bodyshops teatree oil serie på råd av en vän, min hy mår fantastiskt idag nu när jag börjat peela den också.

Före


Efter

Arrangörsjobb är tufft speciellt när ens område blir nedprioriterat och saker blir snodda av andra team.
Exempel av saker som blev stulna:
*Vaxdukar
*Mozzarellsticks
*Marshmallows
*Strösocker

IT SUCKS D:

Vi klarade oss med nöd och näppe och jag kommer aldrig mer låta någon annan sköta antagningen av personal igen, hon tog inte alls uppgiften på allvar kände jag.

Eeehhh, annars kan det väl vara trevligt antar jag..

Och nu hittar jag inte inbjudan till närcons tackfest för arrangörer, tack för den.. Men hon som bara åkte runt på mitt jobb hon blev minsann inbjuden.. *känner mig otroligt illa behandlad*

På eventet var jag både röd cyber och steampunk olika dagar, ni kanske såg mig C:

Steampunk:

Nu har jag wasted nästan ett helt år på en person som dumpar mig bara någon dag innan nyår och dagen innan jag skulle åka till honom. Jag mår inge vidare och jag vill att något dåligt händer...

Jag finns alltid där för honom, jag gör alltid tid för honom och kommer med förslag på saker vi ska göra och ser till att vi träffas överhuvudtaget. Jag tröstar honom när han är upprörd och hjälper honom när han har ångest eller identitetskris.

Är det för mycket begärt att han ska göra lite tid för mig i sitt liv?