Det fladdrar till i en tyllgardin

I ett djupare andetag
ligger sommarens lustfyllda hopp
Hon påminns om det som vore
Då ängslan fyllde en silkeslen kropp


//

Det går väl okej alltsammans. Jag mår bra ömsom dåligt, precis som vanligt förutom skillnaden mellan då och nu när jag försöker lista ut varför jag mår som jag gör och tar itu med det om det behövs. Jag uppmärksammade en manisk episod rätt nyligen och fångade upp mig själv. Det känns tryggt och lite spännande. Jag ser fram emot att se vad som döljer sig i framtiden.

Jag har varit i minnen och rotat. I hjärnan såklart. Och även fast jag inte kan återskapa verklighet så är det ganska skönt att befinna sig i min version av den. Så jag behöver bara komma ihåg att skilja på då, och nu.