En Panisk antalogi I

Skeppet seglar bland jordens stora hav.
Man tittar ut från varje hytt, vad finns här nu kvar?
En ensam stjärna på himlens stora valv
Vinden blåser starkt och jag är bara halv

Pan han klättrar upp på dig med stora samvets kval
En livlös glädje fyller dig men än finns hoppets sal
I varje hamn man finner, hyckleri och hat
Vem förlorar allting i livets gråttekvarn?

Solens strålar skiner upp en ensam sällsynt dag
och glädjen som nu fyller upp blir båtens sista slag
Båten sjunker nog till slut och stickan brunnit klart
Nog är glädjen endast det enda som finns kvar

När vattnen har fyllt upp, till allra sista däck
Kaptenen skriker i sin skräck, vi har ju sprungit läck
Båten seglar nog ett tag, tills seglet blåst långt bort
Men kärleken och glädjen blir de sista som finns kvar