En ensam historia i kvalets dimma del 1

Sakta börjar den iskalla frosttäcket att ge med sig mot solens strålar och sakta men säkert återlämnas jorden till moder natur för att åter skapa en grönska som fyller var håla och kulle. Sakta börjar man åter kunna se den karga vägen som sträcker sig genom det genomfrusna landskapet.

Fotsteg som bevarats från höstens eskapader och hjulspår från vagnar som färdats från när och fjärran. Granskar man den ensliga marken extra noga kan man till och med se en fjäder från en fågel, en okänd liten krabat som sökt sig till varmare platser i jakt på en svårfunnen lycka.

Men snart bryts även denna tysta afton av fotsteg. Fotsteg som ljudligt ekar genom den tysta skogsdungen som börjar skaka av sig den allt mer smältande vita snön. En stor vid kappa fyller upp en stor bit av vägen, ljudlöst flyger den efter sin ägare likt en svart korp som följer sin mästare.
Huvan döljer skickligt dess ägare och allt som kan skymtas är ett långt skägg som sticker ut från ett fårat ansikte. Ett ansikte som kan berätta om de mest äventyrliga resor som upplevts den senaste tiden. Från de mest underbara till de mest kvalfyllda som bara om de yttrades skulle kunna sluka ett helt rum i mörkrets kalla fingrar.