Fader mörker tar en en gång farväl.

Åter början solens strålar lysa över det karga landskapet omkring mig.
Sakta smälter kylan, mörkret och med det mina dystra tankar
för att göra plats för ny gröda som växa sig stark i mitt sinne.
En ton har ännu en gång slagits på min luta och åter
gryr känslor länge fördolda djupt i mitt sinne
Jag vet inte ska man måhända vara på sin vakt för detta?

Känslor är farliga, ty de farligaste är de röda.
De starka, passionerade och okontrollerbara, eller
ska jag öppna upp min borg förd en ungmö som står där nere och väntar.
Detta kan nog bara tiden utvisa.