Gränslandets fantasi

Att leva i ett gränsland.
Att känna det bästa av världar.
Att ena stunden skratta av glädje tills man bara är kvar
och gråter sig till sömns.
Att ena stunden känna kärleken blomstra inuti mig och
snabbt därefter bli huggen av den vassaste kniv i magen
och ångesten sprider sig, likt en kall dimma en disig höst dag.

Har nog aldrig varit så nervös som jag är just nu.
Ett gränsland av rädsla och lättnad.
Och jag ler, varför?

Vad finns annars att göra?