GingerPubes blogg

Haha, det var nästan ett år sedan jag bloggade sist, men har fått två nya bevakare sedan sist jag kollade (kanske 7-8 månader sedan) och har 3 läsare de senaste tre månaderna... En stackare i månaden. :') Det är ändå bra för att ha varit den mest döende och ofrekventa bloggen på hela EC.

Tänker i helvete ge nån review på mah lyfe det senaste året för vet inte var det börjar eller slutar och det finns inget intresse av det, varken från mitt eller någon annans håll. Men tänkte däremot skriva av mig lite. Jag skriver knappt dagbok längre heller, även om det sker betydligt oftare en EC-bloggen. Så det finns ett smärre behov av att skriva av sig utan att behöva bry sig ett jack shit om nånting.
Gick in och kollade på mitt senaste blogginlägg bara för att få en uppfattning om när jag droppade allt, och vart jag var i livet just då. Spännande. Jag kommer ihåg det mycket väl. Tror även det finns två personer på den här bloggen som någorlunda följt mig IRL sedan dess, och det är Sofus & Naimi.
Nu när jag tänker tillbaks på det så känns det långt borta, men ändå inte. Jag har fortfarande lite samma ångestmönster märker jag.
Känner fortfarande att skolan är något som hänger över mig, gör min till en dålig vän och tar min tid och energi. Men ändå kan jag inte bara avsäga mig allting, sista året. Jag har lyckats få bra betyg i egentligen alla ämnen, och jag kanske har haft någon konstig underliggande rädsla för att jag ska tappa betygen om jag börjar släppa på seriositeten. Vet också andra faktorer som har haft stor inverkan på det här, men tänker inte ta upp det här för det handlar om kombon psykologi och föräldrar lol. Tycks inte hitta någon bra balans mellan socialt liv, privatliv och studieliv. Det är liksom antingen eller.
Stör mig fortfarande på mina klasskamrater. Jag visar inte det förstås, utan är alltid lika trevlig och "skojig" gentemot dem. Detta eftersom jag vet att det lönar sig mest i längden, och jag kan inte riktigt styra det heller. Så länge de inte gör nåt som är fel på riktigt kan jag ju inte hålla på och anmärka. Jag kan heller inte förändra dem som personer, lika lite som de kan förändra mig. Om inte annat har de ju hjälpt till att stärka min identitet. Men det har också lärt mig något väldigt fint, framförallt den här sista terminen, att bli bättre på att sluta "vi" och "dom":a. Tror att alla i klassen gör det, men bara för det behöver inte jag göra det för jag vill inte det.

Festivalade ett par gånger i somras, både i Sverige och utomlands, men mot slutet av sommaren började jag festa rätt hardcore i Sverige också, eftersom jag hade fyllt 18 och plötsligt fick gå på raves. Det fortsatte liksom in på hösten, och i början så kände jag att det skulle komma att bli nödvändigt för att parallelt orka vara i skolan och orka med min vardag. Kunde inte finna någon mening i den riktigt eftersom den kändes så tradig och påtvingad, så jag gjorde festandet till en mening. Och sedan nöjde jag mig inte med något annat. Hela helgerna vigdes åt det. Fest och knark en natt (lör/fre) och sedan gick resten av helgtiden åt till att bara vila eftersom man blev så jävla utpumpad. Inte nog med att man vänder på dygnet; vilket i sig räcker för att kroppen ska ta stryk; utan det var koks, ecstasy, röka (cool) eller svamp (cool) dessutom som kroppen också skulle hinna återhämta sig ifrån. Då kan man ju tänka att en helg kanske inte ens räckte, egentligen. Och jag från början handlade det inte ens om drugs maaan, från början var ju mitt utlopp att bara få dansa loss hela natten till den ljuvaste technon och det var också min intention, men min kropp hade fått in sådan bra sömnrutin i veckodagarna att det inte gick att vända på dygnet utav bara ren vilja, jag behövde nåt som höll mig vaken. Eller behöver fortfarande det om jag ska vara uppe till på morgonen. Annars sätter jag mig bara och myser i något hörn och halvsover (läs: sover). Hur som, detta löpte vidare, till slut insåg jag att jag slösade bort alla mina pengar på det här och hade inte ens råd att gå på rave längre. Så då lyckades jag, genom vänner, få upp mig på Under Brons gästlista och körde den grejen varenda helg i 5-6 veckor. Då behövde man inte betala inträde = då kunde jag köpa e och fortfarande ha råd att vara ute varje helg. Plus att det är den klubb som har längst öppettid i hela stan typ, 05. Även det var för lite, tyckte jag. Ville alltid hitta efterfest efteråt, för att jag hade börjat bli så jävla tolerant mot e att det tog 1h & 30min för den att kicka in och då hade jag varit kickad kanske en timme när Under Bron skulle stänga... AAAAH FAN VAD SICKKK ALLT LÅTER NÄR JAG SKRIVER DET HÄR ;__; christ
Aja.. såhär pågick det ända tills jag började inse att det inte handlade så mycket om dansen längre. Det var lite olika händelser och situationer som fick mig att börja ifrågasätta mig själv. Det hade bara blivit en flykt allting, helt enkelt. Och det kanske till och med var det från början, bara att jag intalade mig själv något annat. Jag kanske behövde flykten till en början. Men behöver inte stressen som det orsakade till slut, och oförmågan att ha roligt på andra sätt. För det var det som det ledde till. Jag kunde inte se fram emot en helg som inte involverade fest, vilket i sig skapade en stress att alltid hitta disko & droger.
Tror även det gjorde mig ännu mer frånvarande i mitt vardagliga liv, bortkopplad från vänner, bortkopplad från familjen och allting. Eskalerade ju bara humörmässigt också, samtidigt. Mådde inte precis bättre eller kunde hantera min vardag bättre.

Så nu har jag inte partat sen slutet på december typ, med undantag för nyår. Men då var jag i Köpenhamn och fick tag på typ bästa MDMA:t på länge, så det ångrar jag inte. Men det har faktiskt varit lite svårt att hålla sig ifrån att gå ut, måste jag säga. Och bara det i sig är ju skrämmande. Och bara det får mig att vilja lägga av ännu mer. Känner att behovet av att fly är lite mer påtagligt nu, vilket säger en del. Har även känt att det dels har varit jobbigt att möta vänner. Inte bara för att jag känt mig dum, men också för att jag inte orkat prata om det här eller nånting vad gäller mig själv egentligen. Känns som att jag kommit med ursäkter för mig själv, som jag sedan intalat mig själv är sanna, och sedan sagt samma ursäkter till vänner eller människor i omgivningen. Lite pundar-beteende typ, fast jag inte är någon pundare.

Sedan nyår har också min kära man slutat röka gräs, och vi har aldrig bråkat så mycket som vi gjort den senaste månaden. Det är ju inte direkt något som har hjälpt mitt flyktbeteende, men det har väl varit nödvändigt på många sätt. Har fått utstå en smärre prövning, kan man säga. Både jag och han. Det har inte varit några lättsamma strider heller, och vi båda har fallit på slagfältet, otaliga gånger. Bokstavligen. Inte dött då, eftersom jag sitter här och skriver, men hans lägenhet är ganska trasig och det är hål i väggar och repor i dörrar och luckor. Och på våra kroppar. Det är väl det som är värst. Känns så jävla destruktivt och konstigt för att vara oss. Men ändå nödvändigt. För nu är vi kanske närmare än någonsin. Eftersom det inte har pajat än liksom. Det hade lika gärna kunnat ta slut redan efter andra slagsmålet, men vi båda står kvar så det har inte hänt. Nästa månad är det två år sedan jag träffade honom. Inte första gången, men den gången som skulle leda till att vi började hänga regelbundet. Vi har varit i fyra länder tillsammans, och de första tre innan jag ens hade fyllt 18. Stör mig så jävla mycket på honom ibland för att han är en jävla skitunge och för att vi är så jävla olika, och har kommit så himla olika långt i våra respektive personliga utveckling. Ibland kanske jag är lite för hård och kritisk mot honom... men ja, man ska väl lära sig den hårda vägen. Jag kan ibland önska att jag hade någon, förutom min mamma, som utmanade mig på det sättet. "aa lätt för mig att säga" men han är så jävla keff på att se saker eller sätta ord på saker. Det är oftast jag som gör det. Nu lämnar jag ut honom väldigt mycket här men det gör inget för jag är ändå inte här och jag känner typ två pers på den här sidan HAHAH. I gotta vent, man. Han tycker ju att jag också är en skitunge, det säger han ju, men jag tror inte det är samma "skitunge" vi pratar om när vi kallar varandra det. Han pratar nog mer om en skitunge som kan bli extremt butter och tvär när hon är sur eller på dåligt humör, och att mitt humör också vänder väldigt snabbt. Det är det jag tror iaf. Eller att han kanske har en känsla av att jag ibland ska ha rätt hela tiden eller vill "vinna" över honom. Vilket i mina ögon förstås inte är sant. Jag är bara väldigt bra på att vara övertygad om saker jag tror på, och då kanske det blir att jag argumenterar lite för min sak, men jag släpper SJÄLVKLART grejerna när jag märker att jag faktiskt har fel eller trodde fel. Har inga problem med det. Skulle mer säga att det är hans dåliga självkänsla som kickar in och säger "HON FÖRSÖKER TA ÖVER GEJMET HÄR U GOTTA PROTECT YA NECK". Men aa som sagt bara min upplevelse. Jag har också dålig självkänsla på andra plan, så aint pointing him out.

i övrigt ser jag faktiskt fram emot den här terminen mer än alla de andra terminerna någonsin. Vill mest att den första delen ska vara över, det med gymnasiearbetet och att det ska bli slutet på mars för då börjar våra teaterrepetitioner. Sedan kommer europaresan med klassen. Kommer bli helt fantastiskt. Yo yo. Har avtalat dejt med en vän i Berlin när jag kommer dit också. Vi ska gå och äta på ett ställe och sen får vi se vart det bär av. Ska bli så himla kul att få träffa honom tho. Har inte gjort det sen i somras.
Och sedan tar jag studenten. Det är typ så långt jag har saker planerade. Sen tänker jag bara skita i att planera saker overall. Ska förstås söka jobb, redan nu. Blir nog sommarjobb till att börja med. Men det ser jag inte som planering, riktigt. Kanske lite, eftersom jag vill kunna ha råd att göra saker under sommaren. Men annars så är jag planeringsbefriad. <333


Här är typ min favorit"punk" på länge (sen typ green day när jag var 11)



Höres!

hejsan

Är hemma med feber som en trevlig introduktion på påsklovet, och har precis avslutat (nästan) ett arbete om trafficking och sexslaveri. Detta ska framföras muntligt, som material för debatt, och just nu känner jag ingen som helst lust att öva in ett flytande föredrag på ca 7 min. Inte nu, inte i morgon och inte nånsin. Men det gör inget, för jag kommer göra det ändå. Som jag gör med allt jag inte känner nån lust inför. Jag sväljer skiten och gör det ändå. Är det bra eller dåligt?? hell i ain't know nuttin fo sho

nä men skämt åsido, det är väl ganska bra att kunna göra sånt för jag har lärt mig att inte gnälla så jävla mycket, men jag är fan trött på det också för det tar energi som bara den. Märker av det otroligt tydligt nu på sistone, det är som att det äntligen börjar komma ikapp mig. Och ja, jag säger äntligen, för det är bara den här energilösheten som kommer få mig att göra nåt åt det. Bara den här jävla passiviteten som för första gången har gestaltats i mig, kommer att eliminera det. Men jag vet att det kommer ta ett tag. För det är ett beteendemönster och sådana måste jag jobba aktivt med för att ens kunna påverka. Men det blir kul! Ytterligare utveckling liksom. Kan bara vara bra.
Och en annan, ganska intressant grej, som även den för första gången gestaltats i mig, är den här stereotypa rebelliska tonåringen. Hen bara skriker och sliter i mina nervtrådar, vill liksom nästan spräcka mitt skallben innifrån. Hen ryter så det ekar: "fuck school, let's skate and 420 man", för att ytterligare spä på klyschan. Men det är precis så det känns, och det är precis så det är. Jag vill bara storma ut från skolan like a drama queen, smälla i dörrar och skrika "fuck yall im out" och sen dra och skejta och röka fet för att det är det enda jag vill göra och för att jag är så jävla arg. Fattar inte ens varför. Är bara så arg och förbannad, på allt och alla, och det yttrar sig genom irritation som jag projicerar på just allt och alla. Jag vet ju att det inte har med någon annan att göra, det är ju bara i mig själv. Men ändå, det är tröttsamt. Jag blir så cynisk och hopplös. Alla klasskompisar till exempel, de blir liksom lite extra dumma i huvudet och jag ser inte hur de någonsin kommer att bli intelligenta, tänkande individer med varsin välförtjänt rösträtt. För så är det ju, i slutet av det här året får varenda en av oss lagligt sett rösta. Tursamt nog är det inte val i år, så det är lugnt, de hinner kanske ikapp...

eyyy det är massa tunga grejer som händer denna fröjdens påskhelg, vad ska ni göra ppl???
Jag ska käka middag med mormor, morbror och bf på lördag, men vet att det händer goa saker på både torsdag, fredag och lördag natt. PARTY'S OOOOON
På torsdag t.ex är det vårfest på Hornhuset (Hornstull ni som ej vet) som börjar 20 med fet line-up och sen ska bl.a Joel Mull spela mellan 21-03, kan inte annat än bli fett. och sen för den som gillar house och barhäng på söder, och naturligtvis för den som har åldern inne, finns Långfredag på Södra Bar, gratis inträde innan 22! och slutligen på lördag - le finale - finns bl.a ett riktigt undergroundkalas kallat Påskbaluns, har två golv och som kommer hållas i en bunker någonstans mitt i stans ingenstans (jag fick till det där va ;)))). Det är inte slut på undergroundkalas än - Mindgamers styr ännu ett fett rave på ett ännu okänt spot, Occultus heter det. Tips till den som är svag för hastigt BPM! Tror det 18+ på den också though, men vad gör det, det är ju typ bara jag kvar som inte har åldern inne löööl.

Alltså vet inte ens varför jag gjorde reklam för alla dessa men kom in i värsta flowet iaf och jag hade lätt velat ha tips på feta dans-events till påsk (och även alla andra högtider. och helger..). Let's celebrate vårens ankomst liksom och livet och växternas återfödelse <33 för det finns få saker som är så religiösa som denna stundande årstid. I alla fall för mig.
Med det säger jag god natt, sov gott och jag hoppas att ni vaknar av att solen kysser er varmt i ansiktet <3

och för den som gillar att höra lite mjuk acid techno såhär på kvällskvisten kan låta er försjunkas i Marko Furstenbergs något melankoliska rytmer, ni kommer inte ångra er
(fan vad reklamig jag blev wtf?? lol)

Juni-KK (fanns bara med full length på spotify)
https://open.spotify.com/track/1QzL7KXr03A1cpgMyQYtY5

Without You

Hola compadres * sydstats-brytning*

Det var ett tag sen, må jag säga va!
Livet händer, och jag rullar snabbt med i farten. Som vanligt. Egentligen är det inte så mycket som händer. Mamma är ledsen och lyssnar på Leonard Cohen, min syster är tonåring och mitt i allt står jag praktfullt upprätt. Irrar runt i mina grubbels, samtidigt som jag inte låter mig avskräckas av en stundvis trevande vilsenhet.
Jag har försämrat för både mig själv och andra, men med en nypa salt och en käftsmäll lyckas jag nu förbättra. Asnajs, älskar det. Och det bästa är att allt har handlat om "enbart" förståelser och insikter, något jag förmodligen tjatat mina nära och kära blå med den senaste tiden. Och i skolan skriver jag uppsatser om personlig utveckling, lustigt nog, för att upplysa (trodde jag) medan jag parallellt med det får en utmaning som heter duga; jag ska plötsligt reflektera bakåt i tiden, se vad som varit och hur det påverkat mig. Men va? Svårt, var min första tanke. Men ja, det är klart det är svårt när man lever med huvudet i framtiden nästan oavbrutet, vilket jag heller inte insett för än jag fått uppgiften att blicka bakåt. Att också inse att man har insett. Förstå att man har förstått. spännande indeed. Att mottaga lärdom samtidigt som man predikar, och att i det samtidigt se sig själv på nytt och andra och världen och alltet och bara snurra med.
Så leva i och för stunden? Svårare än vad jag trodde, men det hjälper att inte sacka ner och se nuet som ett hinder, utan att snarare omvandla den konstanta, astöntiga känslan av understimulans till ytterligare en drivkraft (har redan en del heh) som fortsätter köra mig framåt, fast med mindre fokus framåt. Var det logiskt? Skitsamma. Jag måste bara vara, lokalisera mig själv i nutid och ta ett steg i taget och försöka minnas att allt har sin tid. Allt jag ska göra kommer jag att göra, om det är meningen att jag ska göra det. Men SÅ mycket känslor och tankar ryms i den här lilla fysiska kroppen. Därför var det himla bra att the maker gav mig en enorm mental yta att leka på, men även den blir ju typ överfull ibland. Fast ur kaoset föds alltid något gott i slutändan, vilket är tur.
Att ha förmågan hjälpa sig själv utan att undra hur man gör eller utan att ens tveka inför sitt eget väsen är något av det häftigaste jag upplevt. Att klara gå en obelyst väg på helt egen hand, utan ljus över huvud taget, för jag vet och känner ända in i min djupaste kärna att nyfikenheten och längtan till att se vad som finns bortom är större än något ljus i världen. att kanske till och med låta det bilda ljus. det blir ljus. det ÄR ljus.
Jag vet inte ens, men nu vet ni.

Jag dricker te och har precis avslutat och skickat in de två skolarbeten jag nyss nämnde. Känns förjävla bra, jag har fått ut något av det.
Ser fram emot att börja göra min egen musik asap, ska bli så fruktansvärt spännande. Imma deliver sum wack techno yo
Och på tal om det ska jag se Boris Brejcha nu på lördag, kommer bli helt sinnes och jag ska dansa järnet. Vilket för mig tillbaka till nyårsnatten på Rex Club i Paris - alla käkar likt smidiga gångjärn, ögon som tefat och svettigt rykande kroppar oh boy that was somethin' <33 Paris mon amie

Ett litet shoutout till alla kreativa själar där ute: jag är SÅ motiverad till att dra igång något eller flera projekt av alla tänkbara slag, vad som än dyker upp; konst, musik, dans, film, kultur i stort, samhälle, miljö, utveckling (vad som), organisera fest, vildmarksexpedition, vinprovning, skapa installationer (aka street art vilket förstås går inom konst-kategorin) kläd- eller smyckestillverkning av återvunna material eller bara nåt hyper innovativt och stenflummigt. Så om det är någon som har något kul på g där det behövs driven arbetskraft - jag är på!

Innan jag ångrar mitt något självutlämnande blogginlägg ska jag avsluta med en låt och hoppa i säng. Jag hoppas ni kan sova gott inatt, och snälla, våga drömma, kravlöst och oblygt.

Alltså tror typ att jag har fått en ny bevakare under tiden jag varit inaktiv. Terrific! Synd bara att jag slutat blogga typ, hah, lär inte bli jättespännande för nykomlingen.

Har höstlov, vilket ger mig möjligheten att sitta och dricka kaffe i mitt kök denna onsdagsförmiddag. Musik hörs självklart i bakgrunden.
På lovet har jag hittills hängt fyra dagar hos min käre far i Norrtälje. För ett tag sedan beslöt vi att upphäva den här "varannan helg"-grejen, fullt behövligt, och därför märks redan efter första dagen hos honom varför jag tagit det beslutet. Men det var fint i alla fall, åkte bland annat och simmade på Norrtäljes nya badhus, asskönt att ba simma typ 900 meter med utsikt och sedan slänga sig ner för deras feta gröna vattenrutschbana!

Hade tandläkartid igår, gick dit i tron om att det skulle ta typ fem minuter och att allt skulle se perfekt ut som vanligt (cuz ma teeth r flawless ^__^), och istället går jag därifrån efter 20 min i total chock. Ska tydligen ta bort mina visdomständer, och jag hade lyckats få det till värsta allvarliga och farliga operationen i mitt huvud. Var även störtsäker på att jag skulle få narkos, men när jag sa det skrattade min tandläkare och sa att det är lokalbedövning som gäller. Kul liksom :))) Är inte spruträdd, men alltså en fet spruta i munnen gjorde mig relativt otaggad på att besöka Nyköpings tandkirurgi!
Som tur är har jag en mamma som har fått göra samma ingrepp (har förmodligen ärvt hennes fantastiska tandrader men skitkeffa visdomständer, tack mamma) så hon kunde i lungan ro avdramatisera det hela lite, när jag satt och grät floder vid tanken av en spruta som stadigt skall fästas i mitt tandkött. Lol

Annars går jag runt och grubblar över saker som vanligt, trots att allt är helt fantastiskt och jag trivs med tillvaron. Men att grubbla behöver inte vara nåt dåligt, det är njutningsfullt att föra monolog och komma underfund med saker och ting. Ibland också smärtsamt. Så jag är tacksam, vilket är tur för jag hade inte kunnat välja något annat. Insikter och förståelser landar i mig hela tiden, och jag är välsignad med en helt underbar hjärna samtidigt som den besitter förmågan att sätta krokben för sig själv hela tiden (hur en hjärna nu gör det med tanke på att den inte har några ben HAHAHA yes jag skrattade högt). Men det är så man lär sig, så jag låter det vara så. Och jag låter mig själv vara; vara i det som är och vara i de olika känslor och "states of mind" som anländer och sedan försvinner igen. För jag märker att det blir mer hanterbart om jag inte negativt ifrågasätter allt som landar i mig. Vissa saker i mig bör jag ifrågasätta, andra inte, men det ska definitivt ske i en optimistisk anda, inte en som är självförnedrande och dumförklarande. Och nu menar jag inte heller att jag tidigare har gått runt och tyckt illa om mig själv, utan att jag har haft en förmåga att klanka ner på vissa känslor eller tankar jag haft. Och det kommer jag säkert fortsätta med ett tag tills det har landat helt, men det är definitivt en utveckling i rätt riktning.

Min Spotify-lista "Mustigt" växer och utökas ständigt, fint att se att den också utvecklas i rätt rikning <33
Nedan bifogar jag ett utdrag, och för er som har missat det så är denna lista fylld med endast fet techno.



https://play.spotify.com/track/4ISB673sTHIKOTgZ7CCLgY

Tack för den här gången, hoppas världen behandlar er alla väl!

Hej där.

Mitt liv fortgår med hastig fart, hinner knappt reflektera över vad som händer. Det är skönt samtidigt som jag ibland bara vill köra upp handen i vädret och säga "STOOOOPPP!!!".
Men det hör väl sommaren till? Det har i alla fall alltid hört till mina somrar. Det här fullspäckade och ständigt pågående. Det är najs. Är ju faktiskt egentligen medveten om hur soft det är att ha saker att göra på somrarna. Får ju åka överallt, se nya platser hela tiden och träffa nya människor. Och det är jag mycket mycket tacksam för, även om det faktum att tiden rutschar iväg får mig att då och då sucka högt för mig själv.

Har haft så mycket för mig även den senaste terminen, vilket jag tror har varit väldigt nyttigt för mig psykiskt. En positiv förändring (?) kanske. Eller bara en period. Vi får se!

Det jag är mest taggad för just nu är nog Emmaboda. Längtar efter att bara få förlora mig själv - på ett bra sätt. Förlora mig i vackra människor, fet musik, smuts, dödsknark, ljusa sommarnätter med sjuka gryningssolar, dans och svett. Det kommer bli helt crazy alltså. Vilka ska dit förresten?

Men tills dess får jag nöja mig med att bland annat åka till Uppsala och bo hos en av mina äldsta vänner i en vecka, det duger bra även det må jag säga. Det lär bli en hel del brädåkning och en kraftig mängd humor!

Nu ska jag lägga mig i sängen och försöka varva ner. Men innan jag gör det vill jag dela med mig av en sjukt bra Spoify-lista jag har jobbat på de senaste månaderna. "Mustigt", heter den, och är högst personlig. Njut!
(Tipsar om de senaste 33 låtarna som finns på listan, de kommer från ett fett tech house-album och är helt sjuka)
"Mustigt": https://play.spotify.com/user/daniraz/playlist/2Sy6tCjan1gIr1wH53vkMV

Hoppas eran sommar är och blir lika fet som min. Sov gott!

Är skitledsen för jag ville se Partiet och Kolonien på Kulturhuset i Järna ikväll, men jag har legat hemma sedan onsdags med en jättekonstig "sjukdom". I lördags och söndags spydde jag som en gris, sedan dess har jag mått konstant illa, och särskilt när jag har ansträngt mig fysiskt (typ gått lite för snabbt lol). Börjar bli sjukt tröttsamt att bara sitta hemma, jag blir en rastlös själ. Två positiva saker med det hela är dock att jag slapp åka till pappa i helgen pga sjuk och på två dagar har jag slutfört ett ganska stort skolarbete i historia som jag av någon anledning lyckats skjuta upp typ 2 månader. Och jag är nöjd. Jag är bäst på att plugga <33<3 No but srsly, jag är fett bra på det, på sista tiden har det bara kommit andra intressanta saker ivägen som jag har prioriterat. Det jag vet är att det alltid löser sig, så jag spiller inga tårar över min tillfälliga brist på pluggengagemang (<--- bra ord).

Håller på att läsa en jävligt bra dokumentärbok om chassider (ultraortodoxa judar, de med tinninglockar och höga hattar) i New York, skriven av en svensk journalist, och fan vad intressant den är alltså. Roligt att se hur pass realistisk uppfattning/vilka fördomar man har/haft om dem. Faktum är att chassiderna anser sex vara något väldigt heligt, och något man gör i guds ära typ. Och lustigt nog går kvinnans njutning först, det är liksom mannens plikt att tillfredsställa kvinnan in bed, eheh. Om mannen är exempelvis affärsman och är ute och reser mycket är han ändå obligated att ha sex med sin fru minst en gång i veckan. Helt underbart <33 Eller alltså, man kan ju diskutera hur underbart det är att ha sexuella krav på sig oavsett kön, men ja, you get the point.
Sen har de mycket sjuka grejer för sig också.

Vet inte ens vem som ville läsa om judarnas sexvanor, eh... Råkade bli så...

Men nu börjar jag bli rätt trött så jag tänkte gosa ner mig i sängen framför någon serie eller så.
Njut av natten!



(En helt underbar deep house mix av Oliver Schories, ca 81 min, för den som har lite tid över eller vill ha något fett att somna till: http://open.spotify.com/track/4Gxt32xdTNscLnQGzKy2G3

Fick mina fina AKG-lurar igår, ack, som jag väntat. Hallelujah! Jävla CDON.
Sitter och dricker kaffe i tystnad. Köpte lösgodis förut (OBS äter aldrig lösgodis) pga nostalgi och nu mår jag illa.

Det är ljust och fint ute. Jag borde plugga, kan inte fokusera en sekund. :---))))
Vill röka, kan inte, har inget att röka. Varken eller.

Har massor av feta planer och visioner som jag vill berätta om, men jag förmår mig inte att göra det just nu. Det får bli en annan dag.

Ska gå ut och titta på solnedgången nu och sen duscha.

Hej, jag mår fett bra.
Vi hade klassfest igår, och allt var bara så jävla kul. Alla hade det bra, dansade, drack (inte alla tho), skojade, skrattade och njöt.
Vi var rädda att det skulle bli stelt, men jävlar i havet vad fel man kan ha. Typ SÅ mycket mer värt att festa med sin klass än att dra på någon b fest mitt ute i ingenstans pga boredom. Om man har en skön klass då dvs.
Det enda som gick lite snett var att en kille i klassen fick i sig lite för mycket och spydde ett flertal gånger, men det var ju ganska väntat att någon skulle spåra lite. Det fina var att han blev så bra omhändertagen, alla hjälpte liksom till och såg efter honom. Vi satt basically i hans spyor och torkade både det ena och det andra, pratade med honom och höll honom vaken. Fick honom till och med att peka finger och säga "HEJ JAG HETER **** OCH JAG ÄR BÄST" <33333

För övrigt har jag drabbats av någon sorts åldersnoja, hur konstigt det än må låta. Det skedde ungefär vid samma tid som min bästa vän fyllde 17, alltså i mitten av januari. Insåg liksom att oh lord, vi har snart nått "vuxen" (myndig ålder alltså). Och med det medföljer en hel rad olika saker. Visst ser jag fram emot det, men det är något i mig som vrider sig och drar i mig på samma gång. Jag vill liksom inte riktigt än. Å andra sidan har jag 1 och ½ år kvar ungefär, så jag kanske hinner acceptera the fact att även jag måste bli myndig. Kommer dock aldrig bli vuxen. Ain't gonna go there.

Vill verkligen köpa PS3 eller XboX 360, kan inte bestämma mig. XboX One går ju fetbort, det är givet, och PS4 har jag inte riktigt råd med atm. Men om man bortser från det har jag ganska svårt att väga för och nackdelar i det här fallet?


Här kommer ca CPSKÖNA låtar


Jan Blomqvist är så jävla bra <33




Njut av helgen, 'n let's pray for the snow not to come back.

Edit: jag menar förstås i mitten av februari, inte januari.

Sitter och dricker pepparmyntste med honung because jag tror jag håller på att bli sjuk. Känns som att det har lagt sig ett lager klägg runt min hjärna som en tjock hinna för jag är så jävla seg i huvudet. Har även något ont i halsen. But ain't nothing gonna stop me! ... -ish. Ville dock slåss i morgon. Var taggad. Pass på att bli sjuk pls.
Ska köpa ingefära sen. MMH.


Anyway. Ravet i lördags natt var hur grymt helst, hade så roligt. Vi åkte dock hem tidigare än väntat, men vi kände oss färdiga så det var purf. Resan hem förlängdes dock avsevärt pga följande: först använde vi oss av en GPS på Keirans telefon, den fuckade ur och missvisade (eh heter d så??? :sss) oss totalt, så vi insåg efter ca 40 min att vi kanske eventuellt borde förlita oss på vägskyltarna istället. Sedan hände något av det läskigaste jag har varit med om. Ni vet när man ska ut på motorvägen? Precis innan brukar vägen (ibland) förgrena sig, och vi körde in på vänsterfilen istället. Men lo and behold - vi körde tydligen i motsatt riktning. På motorvägen. :---) Alla fyra i bilen insåg detta faktum precis samtidigt, det blev typ som att en kollektiv panik la sig som ett tjockt täcke i bilen, så jävla äckligt. Vi fick göra en hardcore u-sväng mitt på vägen och tur att vi hann i tid, för det började komma en drös med bilar precis när vi hade ändrat riktning.
Helt ok nära döden-upplevelse heheh ;)););)

Hursomhelst är jag i högsta grad levande och nu ska jag nog göra mig ytterligare en kopp te och lyssna på den här dundermagiska låten <3<3<3


Edit: Grattis världens bästa Jesper på 21-årsdagen. Du är värd allt det bästa, jag älskar dig.

Ska rejva inatt är så JÄVLA taggad. Kommer bli så sjukt, har längtat efter att dansa i flera månader.
Ska köpa massa frukt och gott och bara älska livet. Finns inget bättre sätt att fira internationella kvinnodagen på i år, imo.

För tillfället försöker jag plugga, men det går inget vidare. Har tappat mitt skrivflow och tycks inte återfinna det.
Hoppas på det bästa och försöker att inte forcera något, eh. ^__^ Ska nog äta en chokladboll istället.
Och kanske ta en longboard-tur med Chabbe. Det är ju strålande väder, och det blåser lite så om man åker medvinds går det fortare HEHE.

Ha en fet dag!