sagan om stefan

dehär e sagan om stefan som försvann från ditt hem igår. han tof mä sej en sovsäck, en stor ask tändstickor, en yxa, e såg å en bra kniv. han tog oxå mä sej en liten flöjt, för han hade tänk att va borta ganska länge. han gav sej av tidigt en morgon. solen hade just gått upp när han lämnade stan å han gick rakt in i skogen.
"dehär va skönt" sa stefan, "ja tror ja bosätter mej här". sagt å gjort! redan samma eftermiddag hade han flyttat in. han valde ut några raka å fina träd åt sej å han fällde dom mä hjälp av sågen å yxan. sen byggde han sej ett litet hus. å när huset va färdigt satte han sej i de höga gräset framför dörren å han kände sej mycket belåten. när en månad hade gått, visste stefan en hel del om liveti skogen. han hade lärt sej att fånga fisk mä hjälpa av sin ulltröja, å han visste precis vilka växter som va goda å vilka man fick ont i magen av. han lärde sej va bina hade sitt bo å varje morgon fick han lite hånung i sin te-kopp. en dag kom en äldre skogsvaktare förbi.
"här får ni inte bo" sa han till stefan "har ni fått byggnadslov för dehär?" frågade han sen å pekade på huset. stefan visste inte riktigt va han skulle säga. han hostade lite generat å sa försiktigt
"ja har byggt de själv, tycker du inte om de?". skogsvaktaren tog fram papper å penna å frågade efter stefans namn, adress å födelsenummer. "ja har nog ingen adress" sa stefan "måste man ha de?".
" de e klart att man måste ha en adress! man måste ha en adress å en brevlåda! annars får man ju inga brev!"
"men de e ingen som skriver brev till mej" sa stefan å kände sej ganska obehaglig till mods. han hade väl aldrig tänkt sej att de kunde bli såhär. en tio minuter senare så stod han där mä ett papper i handen å skogsvaktaren sa
"ja kommer tillbaka om en vecka å kontrollerar om huset e borta"
"de struntar ja i!" sa stefan