Our Love Is Madness

Jag är så jäkla confused just nu. För personen jag älskar, kan jag inte vara tilsammans med. Men jag kan inte vara utan han heller, för jag älskar han så jävla mycket.

Varför. Varför måste det helt enkelt vara så här. Varför kan det bara inte vara som på någon dum klyshig romantisk film, där alla blir så otroligt lyckliga.

Fast det slutar väl aldrig så där heller. Fast jag kollar ju aldrig på såna filmer. Nöjer mig med Sci - Fi och Fantasy.

Fantasy.

Sagan om ringen.

Vår första film vi såg tillsammans. Andra gången vi sågs. Andra gången som jag tittade in, i dom där ögonen. Dom där, vackra, jävla smaragdgröna ögonen som jag fullständigt älskar.

Vafan är fel på mig.

Undrar om dom där gröna ögonen brukar titta på mina bruna ögon på lika sätt. Mina mörka, bajsburna ögon. Okej, dom är inte bajsbruna precis. Men mörkt bruna, nästan svarta.

Han säger ju att det är det han gör. Att det är så, som jag drömmer om.

Som jag hoppas.

Men han kanske ljuger. För allt det där.

Fan.

Jag är så vilse, jag vet inte längre. Vet inte ett jävla skit. Jag var så organiserad. Det var jag som visste allt. Som planerade allt. Till allt for åt pipsvängen.

Jag är vilse. I en skog av mina egna tankar.

Kanske borde bli poet.

Fast vem skulle vilja läsa mina depressing texter...