Pandoras ask

Innan jag träffade Mikael var jag mest rädd för killar, de flesta jag hade stött på hade varit skrämmande de hade både gjort och sagt saker som gjorde mig rädd. Jag hade det jvligt jobbigt hemma och kände mig allmänt lost. Mikael var den första killen som jag nånsin känt mig trygg med, han var snäll och hjälpsam och kittlade mig o skojade med mig. Jag blev kär i honom ganska så snabbt, sedan blev det så att jag fick åka med honom när han skulle tävla, det var väldigt roligt men nervöst, att åka till ställen där jag aldrig varit förut, prata med okända människor och äta tillsammans med en massa folk var väldigt stora hinder för mig på den tiden. Jag var konstant stressad och hade ont i magen. När jag var med Mikael kände jag mig helt lugn och trygg för första gången i mitt liv. Vi blev ihop på juldagen. Jag minns första gången jag kände att han nog tyckte om mig också, vi satt i bilen på väg hem ifrån en tävling någonstans, det var vinter och Amy Diamond spelades på bilradion, jag lutade mig emot honom och han strök mig över huvudet. Det kan låta väldigt trivialt men för mig var det ett tecken på ömhet, det var den första gest han gjorde utan att skoja till det. Mitt hjärta började slå jättefort och jag kände ren lycka jag trodde inte det var sant, äntligen hade det jag hade önskat slagit in!

Jag minns vår första kyss, tyckte väl inte om det egentligen det var för mycket saliv och det var slafsigt men jag kommer ihåg känslan, jag var så lycklig. Tyvärr kom även stressen att så småningom försvåra vår relation, jag var ledsen redan när jag kom hem till honom för att jag visste att jag var tvungen att åka hem igen till slut. Jag försökte någon gång berätta eller snarare visa hur jobbigt jag hade det hemma, men han förstod aldrig. Han visste inte att det var därför jag klamrade mig fast så hårt vid honom, att det var därför jag ringde hela tiden, jag försökte känna trygghet och stänga ute bråken och skriken.

Han tog det istället som att jag var nästan rent ut sagt besatt av honom, han kände inte att han hade tillräckligt med egentid och att jag verkade tycka MYCKET mer om honom än vad han tyckte om mig, vilket faktiskt är ganska ironiskt i och med att han sa att han ÄLSKADE mig och jag inte svarade för att jag inte visste om jag älskade honom tillbaka.

Känns som att jag har öppnat Pandoras ask nu, hur ska jag stänga den igen?





.... jag tror att jag också lider av tvångstankar, tack pappa...