Min älskade vän

Kommer ihåg när vi var små
när det i vått och torrt var vi två
Gamla ridspön och käpphäst
Du var alltid den som hoppade bäst
Men de små flickorna blev stora
Käpphästarna vi glömde
någonstans i våra minnen
ligger de fortfaranda
bortglömda

Solen sken på våra sommarbruna ben
vi skrattade, lekte och vuxenvärlden
den var ännu oändligt långt borta
Men våra barndomsår var alltför korta
Tiden då sex, smink och killar
var avlägsna ting
Ring vart än visarna pekar någonstans
Vårat eget Landet Ingenstans

Men nu är vi här
tiden har lossat på vårat vänskapsband
Våra hjärtan har blivit satta i brand
Snart lämnar vi barndomens hav
och går i land på de vuxnas strand
Den ena av oss är blond och vacker
sprallig och djurmänniska
Den andra är hårdrockare
idealist och sadomasochist

Du säger att det är som det är
jag nickar och säger visst
Det är sånt som händer
du nickar och säger precis
Men det känns likt förbannat inte bra
Jag vill att vi åter igen ska bada nakna
och sjunga tralala

Vi ska vara vänner har vi sagt
bara inte som förr
för bakom oss lämnar vi Landet Ingenstans
snubblar in i en värld så deperimerande grå
för vi är inte är inte längre små
och bakom oss låser tidens gud en dörr
Vi kan inte vända tillbaka
det blir aldrig mer som förr
jag önskar inget hellre än nyckeln
till denna avlägsna, abstrakta dörr
Men det finns ingen nyckel
dörren är bara en metafor
för många, långa år