Dragonfairys blogg

Ja, jag har ju mest skrivit poesi i bloggen, men här kommer något, jag vet inte vad :P

OBS! Läs inte om du är under 15!

Fanny säger:
alltså jag störm ig väldigt mkt på min bh bara så du vet o de är ditt fel

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
vaaaaaaaaaaaaaaa????????????????????????????????????????????

Fanny säger:
hahahah bara så du vet så är de ditt fel ^^

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
meh *_*

Fanny säger:
haha de är väldigt ditt fel ;O
* :P

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
nej, jag ska bara slita av den
då är det mitt fel

Fanny säger:
hahah ska du slita av moin bh?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
jepp och då är det mitt fel

Fanny säger:
ja då är allt ditt fel ännu mer än nu, men de är vl onödigt o slita av den?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
ja

Fanny säger:
haha vf ska du göra de då?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
sen ska jag suga på dina bröstvårtor och sl****a din f***a
*br*stv****r
I'm P*RV*RT :P :P

Fanny säger:
haha ja som fan julia, de är bara Varij (Fannys pojkvän) som får göra sånt o jag antar att du inte har lust o vara otrogen?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
jag är inte julia, jag är pervo-sven 1000 år som har hackat julias msn
MOHAHAHAHAHA

Fanny säger:
jaha okej hejsan pervo-sven :D

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
jag ÄLSKAR att våldta blonda små hästtjejer

Fanny säger:
jaså, det är din hobby alltså? :)

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
nej, jag är professionell våldtäktsman

Fanny säger:
så du jobbar som det?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
ja, och jag får min lön in natura

Fanny säger:
jaha okej. vilket rä ditt nästa offer då?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
victor (Julias ex)
i staffanstorp
jag är getingsexuell

Fanny säger:
jaha okej, vf ska du börja med honom?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
han är liten och blond
SEEEEXXXYYYY :P :P

jag är jättek*t
nej, så får man inte skriva
jag är en jättekotte, menar jag

Fanny säger:
okej ser du ut som en jättekotte?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
ja, min kotte är en meter

Fanny säger:
okej, vad ska du göra med din kottE?

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
jag ska kn*lla dig och sprida mina granfrön i din trånga f***a
du är väl oskuld?

Fanny säger:
inte direkt. och det var väl victor som var ditt offer? :)

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
först ska jag våldta dig, sen victor

Fanny säger:
nej börja med victor han bor närmast

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
jag bor i porrköpin
*porrköping
porrköping ligger närmare (under-)livköping än staffanshorhus

Fanny säger:
jaha okej, men jag kmr inte vara hemma

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
då våldtar jag din häst
horseystyle

Fanny säger:
tror du kmr bli uppäten men försök om du vill :)

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
nej, jag ska binda henne i spolstiltan och piska hennes fuxfärgade, s*xxxiga röv

Fanny säger:
vi har ingen spolspilta (där man binder hästen när man duschar den) :)

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
och sen ska jag kn*lla hennes quarterhästfitta
då binder jag henne i boxen

Fanny säger:
har du roligt julia? ^¨

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
sen ska jag våldta din mamma och din mormor mohahha
(det hörs ett skott)
Hej, fanny
förlåt
pervo-sven rymde
jag trodde jag hade låst fängelsehålan i kylskåpet ordentligt

Fanny säger:
har du inte lagt han i frysboxen? .O
* :O

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
neeej :O :O :O :O
men nu ska jag det, ifall han återuppstår

Fanny säger:
okej bra gör de!
hah

Julia | Love me as I am. Hate me as I am. But you can't ever change who I am. säger:
ok, detta hamnar i min blogg
på ec



Konversationen är autentisk, bortsett från att jag tog bort Victors efternamn!

Räkna nattens stjärnor
det är som att räkna alla de ord
som jag önskar att jag kunde säga dig
men som är för många för att finna
i det här livet på denna jord

Räkna havets vågor
först då kan du börja att förstå
alla de känslor och den kraft
som din blotta existens ger liv i mig
och tänk då på att det bara är för dig

Och känn eldens lågor
och deras hetta mot din hud
och då är de ändå bara en bråkdel
av den lust som din närhet ger
och min önskan av oändlighet

För tusen poeters ord
som alla vandrat på denna jord
är inte nog för att säga dig
endast tre små ord
som i sin litenhet är mer än
såväl solen och stjärnorna
som himmel, hav , berg och jord

Men innan du går, så ber jag dig:
Räkna törnrosens taggar!
i hopp om att du kanske i ditt svårmod förstår
att de bara är en ocenanens droppe
och blott en våt kinds endaste tår
av den smärta som du då
lämnar i mitt hjärtas tomma vrå

Jadu, jag älskar dig iaf, älskling^^ <3333333

Never thought I could love again
didn't ever think of any sunshine
to ever refrain
Had just to much pain to feel
all I could see were just the dark clouds
hanging over me
The tears and rain

But here we are just look at the stars
theye're all up in the sky shining for us
to give back the hope and leak out this scars
and I don't dare hoping that it'll last forever
love is such an easy thread to break
but ever when I think of us I know it's true
what I feel for you
no one can ever fake

Tusen bitar av ett hjärta
betyder ingenting för dig nu
Du tittar bort, känner avsmak
för blodet som rinner ur min
livlösa kropp

Du låtsas att du inte
hör mina sista rop på hjälp
Jag är redan bortom all räddning
Jag vet att den här natten
blir min sista

Orkar inte kämpa länge till nu
Vet att det redan är för sent
Jag vill inte bli lämnad ensam kvar
Inte igen som så många gånger förr

Tusen bitar som du hade
alla chanser att laga igen
Men istället gick du din väg
Lämnade mig åt mitt öde

För du förstod att det inte fanns
någonting mer du kunde göra
För att jag skulle bli
hel igen

Don't tell me that , 'cause if you do
I fall in love
and fall to pieces
when you're gone
I need you
I want you
but I'm afraid
Remember what I've been thru
been thru for love
What it takes to share a heart

Kommer ihåg när vi var små
när det i vått och torrt var vi två
Gamla ridspön och käpphäst
Du var alltid den som hoppade bäst
Men de små flickorna blev stora
Käpphästarna vi glömde
någonstans i våra minnen
ligger de fortfaranda
bortglömda

Solen sken på våra sommarbruna ben
vi skrattade, lekte och vuxenvärlden
den var ännu oändligt långt borta
Men våra barndomsår var alltför korta
Tiden då sex, smink och killar
var avlägsna ting
Ring vart än visarna pekar någonstans
Vårat eget Landet Ingenstans

Men nu är vi här
tiden har lossat på vårat vänskapsband
Våra hjärtan har blivit satta i brand
Snart lämnar vi barndomens hav
och går i land på de vuxnas strand
Den ena av oss är blond och vacker
sprallig och djurmänniska
Den andra är hårdrockare
idealist och sadomasochist

Du säger att det är som det är
jag nickar och säger visst
Det är sånt som händer
du nickar och säger precis
Men det känns likt förbannat inte bra
Jag vill att vi åter igen ska bada nakna
och sjunga tralala

Vi ska vara vänner har vi sagt
bara inte som förr
för bakom oss lämnar vi Landet Ingenstans
snubblar in i en värld så deperimerande grå
för vi är inte är inte längre små
och bakom oss låser tidens gud en dörr
Vi kan inte vända tillbaka
det blir aldrig mer som förr
jag önskar inget hellre än nyckeln
till denna avlägsna, abstrakta dörr
Men det finns ingen nyckel
dörren är bara en metafor
för många, långa år

Innan natten blir till morgon

Nattens mörker har bäddat in höghusens hårda, kalla skepnader. Som bistra jättar huggna ur sten står de där. I dagsljus kan man urskilja betongens olika nyanser av grått och ljusgrönt, men i mörkret framstår de bara som gråa silhuettbilder. Det är en stjärnfri natt, och det enda ljuset kommer från vägbelysningen längs med gatan som går genom bostadsområdet.
Men i ett fönster på femte våningen i huset närmast snabbköpet lyser det. Flickan är den enda som ännu är vaken. Ingen hör hennes gråt, ingen hör ljudet av hennes blyertspenna mot brevpappret. Men hon är van vid att vara ensam, alltför van, och även om de visste så vet hon att ingen skulle bry sig. För hon är inte söt, inte duktig, inte vacker. Ingen älskar henne.
Hon läser igenom vad hon har skrivit: ”Kära mamma, förlåt om jag gör dig ledsen nu. Men jag kan inte stanna längre. Jag hoppas att du kommer att få det bra en dag, även utan mig.” Orden känns overkliga, som om de skulle komma från någon annan. Samtidigt så känns det skönt att ha bestämt sig, och veta att hon inte kommer att behöva lida längre.
Flickan tänker på vad hon ska skriva mer. Om hennes klasskompisar skulle se henne nu skulle de skratta. Lilla krypet, ”Äckel-Mimmi”, fula plankan Mimmi med sina fula, omoderna kläder och töntiga flätor, som sitter ensam på sitt rum och skriver brev. Tror att hon är något, eller? Brev är ute för länge sedan, det är klart att man har Msn? Hon har Msn, men det är ingen av klasskompisarna som någonsin har frågat efter den.
Hon fortsätter att tänka, tuggar på pennan, ser ut genom fönstret. Så det här har varit min värld i tretton år, tänker hon, och hoppas att är på väg till en bättre, som bröderna Lejonhjärtas Nangijala. Hon älskar den boken, fast än att hon är stor nu. För stor för att tycka om sagor. ”Vi ses i Nangijala”, lägger hon till. ”Jag lovar att vänta på dig där.”
Är det någon mer som hon ska säga hejdå till, undrar hon. Jo, mormor och morfar och moster Annika, Lars och Simon. Och mormor och morfars katt Åkan. ”Säg till mormor och morfar att jag kommer ha det bra i Nangijala...”, skriver hon ”...och be mormor att klia Åkan bakom örat från mig. Till Annika och Lars ska du också hälsa att jag har det bra. Säg till Simon att jag kommer att sakna honom, men om det kommer en vit duva och sätter sig på fönsterbläcket så är det jag.”
Tanken på att hon måste lämna kvar Simon gör ont. Hon kommer ihåg i somras hos mormor och morfar, och alla somrar innan dess. I sommar kommer han sitta själv i deras trädkoja i äppelträdet och vara ensam på bryggan när han metar abborrar till Åkan. Men hon vet att det kommer landa en vit duva på grenen närmast ingången till trädkojan i sommar. Dagen efter midsommar vill hon landa där.
Hon funderar återigen på vad hon ska skriva och undrar om hon borde skriva något till pappa och hans nya fru i Frankrike också. Pappa som hon inte har träffat sedan han och mamma skilde sig när hon var åtta år gammal och den nya frun som hon aldrig har träffat. Nej, tänker hon, de behöver inte veta. Pappa vet väl knappt ens att han har en dotter som heter Mimmi i Sverige länge.
”Mamma, jag älskar dig”, lägger hon till, ”jag älskar er alla, men jag orkar inte stanna längre. Jag vill inte behöva lida mer”. Hon är rädd, tänk om det bara är slut sen? Att det är så att man bara hamnar i jorden och maskarna äter upp en, eller brinner upp i en stor ugn. Nej, så får det inte vara.
”Innan natten blir till morgon är jag borta”, det är det sista hon skriver.

Don’t cry

”Talk to me softly. There's something in your eyes. Don't hang your head in sorrow and please don't cry.”
Axls röst. De orden. Det är någonting som vrids om inuti Jimmy. Någonting som känns i varje andetag, i varje hjärtslag. Smärta, tomhet, sorg och saknad. Han vill inte känna mer, men han vet att han inte kan fly. Men hade han egentligen haft något val?
”Don’t you cry tonight. I still love you baby. Don’t you cry tonight. Don’t you cry tonight. There’s a heaven above you baby. Don’t you cry tonight.”
Han lutar huvudet tillbaka mot sätets nackstöd och ser ut genom bussfönstret. Det har slutat att regna nu, men himlen är fortfarande lika grå som dammråttorna som bosatt sig lite var stans i hans etta. (Bandet och jobbet på verkstaden tar upp det mesta av hans tid så det finns inte speciellt mycket tid för städning och inte speciellt mycket intresse eller ork heller för den delen om han ska vara ärlig.)
Världen utanför spolas förbi som på film: åkrar, hästhagar, skog, hus och trädgårdar. Allting ser ut som vanligt. Som om ingenting har förändrats. Det är bara i hans värld som ingenting är sig likt. Den värld som var hans och Malins. Det känns tungt att tänka på henne.
Han drar fingrarna genom det långa, svarta håret i ett försök att reda ut de regnvåta striporna och åtminstone se lite mindre förjävlig ut. Skinnjackan gör han också ett tafatt försök att torka av.
”Som om det spelar någon roll nu”, tänker han för sig själv och anar att det förmodligen kommer att ta ett tag innan han behöver se bra ut igen. Det blir plötsligt tyst; IPodens batteri är slut.
Tystnaden bryts av ett försiktigt ”ursäkta”. Han tittar upp och ser en tjej på runt 16-18, svårt att se. Hon har svart hår, skinnjacka, patronbälte och gitarrcaset slarvigt hängt över axeln; hon har förmodligen också varit ute i regnet. Han kommer på sig själv med att tänk att hon ser rätt bra ut, lite för hårt sminkad.
”Skulle du kunna flytta på din bas? Det är rätt fullt.” Hon säger det tyst, nästan ursäktande, och hon möter osäkert hans blick med sina svartmålade ögon. Det slår honom hur blyg hon verkar. Hon ser ju inte direkt ut som den blyga typen.
”Visst”, svarar han och flyttar basen som han har ställt bredvid sig på golvet och ställer den mellan sina knän. ”Men guran den får du nog ha i knät.”
”O fan, det är lugnt”, svarar hon, ”Som vanligt då”, lite mindre blyg den här gången, och han anar en svag ton av kaxighet i hennes röst.
Bussen kör vidare. Han ser att hon sneglar lite åt hans håll.
Hans tankar är återigen hos Malin, han undrar vad hon gör nu. Han hoppas att hon inte tog det alltför hårt. Men vad fan hade hon väntat sig? Hon eller bandet? Inte för att det hade varit ett speciellt svårt val. Det hade faktiskt varit jävligt självklart.
Visst, han är väl medveten om att han inte hade haft speciellt mycket tid att tillbringa med henne. Jobb, rep och helgerna med henne om de inte hade någon spelning, och de senaste veckorna hade ju helgerna tillbringats i studion.
Det värsta är ju att han vet hur snacket kommer att gå. Hur hon och hennes syrra kommer att snacka om vilket jävla svin han är. Att han är en arrogant jävla rockstjärnewannabee som hellre ligger runt än har flickvän. Han undrar om hon vet hur mycket han faktiskt älskar henne.
Rosenstensvägen, han ska av här. Rockbruden med gitarren måste ha gått av på någon av de föregående hållplatserna. Bascaset hänger han över axeln; det är bättre att sätta på sig det ordentligt när man har kommit av bussen eftersom att mittengången av någon anledning brukar vara i smalaste laget.
Han tar ett djupt andetag. Luften är klar efter regnet och känns frisk i jämförelse med bussens uppvärmda som säkert har gått igenom gamla, dammiga ventiler. Han börjar gå hemåt, tänder en cigarett. Egentligen så hade han slutat för Malins skull. Det spelar ingen större roll nu tänker han, och dessutom så behöver han det just nu.
Då ringer telefonen. Under de första två signalerna funderar han på att låta bli att svara. Han orkar egentligen inte snacka med någon just nu, och speciellt inte med henne. Till slut så bestämmer han sig för att ta upp telefonen trots allt, i alla fall för att se vem det är som ringer. Det är Marcus, gitarristen i bandet.
”Tjenare, Musse, hur är läget?” säger han och och försöker låta cool trots att han vet att det inte kommer att fungera. De känner varandra för bra.
”Hur är läget själv? Är det Malin?” Marcus näst intill telepatiska förmåga har träffat rätt igen och under hans alltid lika skämtsamma tonfall hör han att han menar allvar.
”Du hade inte behövt fråga. Ja, det är slut nu.”
”Fan Jim, och jag som hade tänkt fråga om du ville hänga med ut och ta en bira.”
”Efter repet imorgon i sådana fall, jag pallar inte med att vara social just nu.” Inte ens Marcus obotliga optimism och galna upptåg kan få honom på bättre humör just nu känner han.
”Det var som fan, vad hände egentligen?” svarar Marcus. Skämtsamheten är som bortblåst nu och har ersatts med medkänsla och det förtroende som bara finns riktiga vänner emellan.
”Det var bara tack och hej...”, suckar Jimmy ”...hon eller bandet”, lägger han till. ”Och så klart är det jag som kommer att få skiten för det!”
”Alltså, det känns jävligt drygt att komma med det nu, men jag hade känt det på mig att det skulle sluta typ så här mellan er två ett tag, Jim.”
”Mm, men jag har nästan inget batteri, jag kan ringa dig när jag är hemma.” Det är lögn, det vet han att de båda vet, men han orkar inte med något hobbypsykologisnack eller att höra om vad någon har känt på sig. Han har fullt tillräckligt med sina egna tankar.
”Men vi ses imorgon och var i tid då, för i helvete!” Allvaret är borta och Marcus låter lika retsam och full i sjutton som vanligt nu.
”Ajaj, Kapten”, svarar Jimmy med tillgjord disciplin, och han kan inte låta bli att le lite för sig själv. Klick.
Han gräver fram portnycklarna ur fickan och låser upp. Hissen är fortfarande trasig, så han kommer att bli tvungen att ta trapporna upp till fjärde våningen idag igen. Han svär tyst för sig själv och undrar när de egentligen hade tänkt laga den förbannade hissjäveln.
Frys och kylskåp är ungefär lika välfyllda som han har förväntat sig, bortsett från en bortglömd Billy's Panpizza i det nedersta frysfacket och två burkar Falcon i kylskåpsdörren. Han tar ut pizzan ur frysen; den känns lika kall som hans inre, och slänger in den i mikrovågsugnen. Han tänker för ett ögonblick tanken på att hans hjärta också skulle behöva tinas upp, men förkastar den lika snabbt igen. Det går ju ändå inte.
Hans tankar vandrar återigen i väg till Malin. Han tänker på hennes läppar och tunga, de perfekt formade brösten, hennes leende, hur hon sa att hon älskade honom. Innerst inne så vet han att hon menade det på riktigt, lika mycket som han, och han undrar om hon också tänker på honom nu.
Han avbryts i sina tankar av att mikrovågsugnen plingar till. Pizzan är klar. Han sätter sig framför TV:n och knäpper upp ölen. Det känns tomt inuti honom, och han vet att det inte bara beror på hunger. Där finns ett tomrum som aldrig kan fyllas upp med öl och pizza.
Det är när han har gått och lagt sig ensam, utan någon annans kropp att längta efter, som tårarna kommer. Stora, tunga och våta rinner de nedför hans kinder. De rinner som på ett litet barn som saknar sin mamma och inte vet om hon kommer hem igen, men samtidigt så känns skönt att gråta, som om en liten del av smärtan rinner ur honom.
”Varför, egentligen?”, frågar han sig själv och undrar om de kommer att få en chans till någon gång. Jimmy och Malin ligger inte längre speciellt bra på tungan, utan lämnar ett smärtsamt ekande tomrum och ett efter sig.
”Malin och Jimmy, Jimmy och Malin.” Det gör ont att tänka på nu, samtidigt som att han inte heller kan låta bli. Han vill inte låta bli heller, för Malin är ingen tjej som han vill glömma. Hon är vacker, speciell och underbar. Han vill bära varje sekund de hade tillsammans som en törnroskrans runt sitt hjärta. Hon är värd det, mer än hon någonsin kan förstå.
Samtidigt så vet han att det är bäst att det tog slut där de var just nu. Hon hade redan klagat på hans tidsbrist för henne i flera månader, egentligen redan efter första månaden de varit tillsammans, och han vet att det inte hade varit den varan som han skulle fått mer av fram över.
Men han vet också att sin enda livslånga kärlek är den som han aldrig kommer att förlora: musiken. Tanken på att Last Breath släpper sin första platta i vår och ska öppna för Hardcore Superstar på deras sommarturné gör honom betydligt bättre till mods, och det är med de tankarna i huvudet som han äntligen somnar, precis när fredagsnatten föder lördag morgon.

*Novellens titel och textcitaten är hämtade från Guns N' Roses låt ”Don't Cry” på skivan ”Use Your Illusions II” från 1991.

om du var här skulle jag
vara lyckligast på jorden
om jag var hos dig
det finns ingen annan för mig
det finns så mycket jag vill säga
men skulle du lyssna på de orden?
ta de till ditt hjärta
som du en gång gjorde
när det var vi två
låta mig vila i dina armar
lyssna och förstå?
vill du vara min vän?
ska jag tro på vad du sagt?
du sa att du älskade mig
att jag alltid skulle ha
en plats i ditt hjärta
jag vill tro att det är sant
för du är vacker, underbar
och speciell
jag vill skriva ditt namn
i skyn
med himlens stjärnor
vill ta all din smärta
och göra din värld lite bättre
än en gång
vill jag höra ditt hjärtas sång
höra hur det slår
tiden går
en dag kanske jag
slutar att drömma
hittar någon annan att ge
mitt hjärta till
men du finns alltid kvar i mitt hjärta
trots all jävla gråt och smärta
kanske att du en dag kommer tillbaka
jag vågar inte hoppas
men jag vill att min ängel
ska flyga dit han vill
men om han en gång
kommer tillbaka dit han lämnade mig
och jag inte är kvar
tänk på mig
för en sak är säker
att jag tänker på dig

It's for you I light my candle
I can't see you in the dark
It's for you
I cry when I'm alone
But some day, my friend
I hope that I'll hold you
once again

The night's fall
darkness dawns
takes me in its arms
makes me insane
Captures me in my memories
Drawn in my pain
I won't open my eyes
till the morning comes

Last look in your eyes
please take my fears
Feed off my heartache
decrease my pain
Last look in my eyes
before suffering takes over
give me one last hand