Osäkerheten och sådant där

Är det inte känslostorm så säg.
Okej, när är det inte känslostorm?

Igår kväll skulle jag träffa en kille, han hörde aldrig av sig. En kompis hörde av sig istället, hennes dejt hade ställt in. Så vi ba tog en flaska rosé och satte oss och kröka hos mig och pratade om livet. Kollade sen på klockan och bestämde oss för att gå ut till den lokala puben. Sen hörde han av sig, frågade om jag ville ses. Jag ba absolut, plocka upp mig på den här krogen bara och vips, 03 på natten typ kom han med sin vita skåpbil och jag klev in. Ah fast först kom han in på krogen och träffade alla där och vi hängde lite. Sen drog vi till mig. Och så kunde vi inte sova. Jag var full och han va väl kanske lite nervös eller något jag vet inte. Äsch vi bara låg och myste och pratade istället. Sen rullar han upp PÅ mig haha. Alltså det var bara så jävla mysigt. Jag kliade hans rygg hur länge som helst. Eller snarare klöste ryggen medans han låg på mig. Och vi bara låg så hur länge som helst.

Aja, vi somnade aldrig. Jag slumrade väl till lite då och då men ja ja. Nu ska jag komma till det som är det jobbiga.

Alltid efter jag träffat någon så får jag ångest. Oro. För sådana där dumma saker. Han va ungefär samma längd som jag och definitivt i bättre form än mig vilket får mig att känna mig som en knubbsäl. Men de tankarna är väl egentligen bara att ignorera. Jag kände mig väl inte särskilt attraktiv överhuvudtaget men försökte trotsa det helt genom att inte sitta och gömma mig bakom täcke, handduk eller kläder. Jag gick runt naken som om ingenting liksom. Du vet, FAKE IT TILL YOU MAKE IT.
Jag fick ligga så jag är ganska så nöjd faktiskt.
Men undrar fortfarande vad han tycker och tänker om vår natt/morgon och om han vill ses igen. Jag försökte starta en konversation tidigare ikväll men då skulle han typ precis sova så det blev ju inte så långvarigt. Äsch.

Jag får vänta och se när han själv har tid och vill skriva så kan jag fråga då.