Fuck cancer

Min bonuspappa avled natten till Tisdag nu i veckan.
Jag förstod, utifrån min utbildning, att det inte skulle gå vägen. Jag visste att det var riktigt allvarligt när jag såg hur gula ögonen var. Hur gul hans hud var. Jag visste att levern var trasig och att de var tvungna att åtgärda den snabbt om han skulle klara sig. Jag visste att det var slut när läkaren sa att de inte kunde åtgärda levern för att tarmen var trasig och blödde in i buken och att den tidigare bukhinneinfektionen skulle förhindra läkning av ett öppet operationssår. Jag visste. Jag tänkte "Nu har vi max några dagar på oss".

Vi samlades. Den närmsta familjen satt i hans rum och vi pratade hela kvällen. Lyssnade på lite musik och hade på planet earth i bakgrunden på tv:n. Han var helt borta. Han fick så mycket smärtlindring. Då och då klarnade han till lite så vi kunde prata. Han visste att vi var där.

Vi åkte hem sen. Men mamma stannade kvar och skulle sova över. Och tur det eftersom han några timmar in på natten avled. Lugnt och stilla. Mamma och en sjuksköterska höll varsin hand medans han drog sina sista andetag. Han hade inte ont. Han hade ingen ångest.

44 år gammal blev han. Fuck cancer.
Vila i frid fina du.