Manshat

Jag var 14, full, på fest och en kille i samma ålder drog in mig bakom en dörr och låste. En trappa ner till källaren var det enda som jag kunde se. Han försökte kyssa mig. Jag puttade undan honom, låste upp och sprang därifrån.
Det var första gången jag kände mig otrygg.

Jag var 15 när en främmande man kommer fram till mig när jag sitter på en busshållplats vid en motorväg mitt ute i ingenstans. Han berättar om och om igen för mig hur vacker jag är. Och hade jag bara varit lite äldre... Han vandrar fram och tillbaka. Stannade och stirrade på mig och fortsatte sen gå fram och tillbaka. "jag är 35, det blir lite fel då, men tänk om du var lite äldre bara"
Det var en annan gång jag kände mig otrygg.

Jag var 16 när jag följde med min första pojkvän på fest 2,5 timme ifrån mitt hem. Vi var fulla, vi var kära och vi hade inte bråttom med något. Vi var ensamma och lyssnade på musik medans vi höll om varandra. Sen kom hans kompis in, ryckte bort min pojkvän ifrån mig, tryckte ner mig mot golvet och tog på mig över hela kroppen.
Det var ännu en gång jag kände mig otrygg.

Jag var 17 när jag träffade nästa kille. Jag var inte speciellt intresserad men jag sov över en gång. Han fingrade mig fler gånger än jag kunde räkna under den natten. Trots att jag sa nej de två första gångerna. Jag gav upp sen. Han märkte att min kropp njöt men innerst inne var jag livrädd. Vi blev tillsammans och det hände aldrig igen. Att han inte slutade. Men jag tänker på det fortfarande.

Jag var 18. Jag var 19. Jag var 20. Jag var 21. när jag bestämde mig för att bli singel men saknade ganska snabbt uppmärksamheten och kärleken från en partner. Jag ville bara få bli älskad och respekterad.

En kille försökte kyssa mig på första dejten. Jag kände inte att det klickade så jag nekade honom. Han blev arg. Jag bad om ursäkt. Han skjutsade hem mig men låste bildörrarna. Och när vi var framme så försökte han kyssa mig igen och den här gången vågade jag inte säga nej. Jag var ju inlåst. Jag gick sista biten genom skogen med ficklampa och han följde efter med bilen. Jag blev livrädd och släckte ficklampan och la mig platt på marken och väntade tills han åkte iväg. Dagen efter får jag sms om jag vill ses igen. Jag säger nej. Han kallar mig Hora.

En annan killen tog mig mellan benen om och om igen trots att vi var bland folk på första dejten. Han viskade i mitt öra att om jag försökte säga emot så skulle han ställa till med en scen. Jag var tyst. Därefter tvingade han in mig på en offentlig toalett och ville att jag skulle kissa framför honom. Jag ville inte. Tillslut gav han upp. Lättnad. Jag åkte hem med en klump i magen. Han frågar också om jag vill ses igen. Jag säger nej. Han svarar: "Du kommer ångra dig sen när jag tävlar i Eliten och är känd och alla tjejer kommer krypa på knä för att suga min kuk". Jag blev förvånad. På nätet var han feminist och värnade om respekt. I verkligheten var han någon helt annan.

Jag hann träffa några trevliga killar också. Men det klickade aldrig riktigt. Men en dag så började jag prata med någon på nätet. Nej förlåt, på Tinder. Vi matchade. Han fick mitt nummer och vi kunde prata i timmar om saker. Vi verkade ha så mycket gemensamt. Vi träffades, det kändes bra så nästa gång bjöd jag hem honom till mig. Sen våldtog han mig och drog sen från mitt hem utan ett knyst. Det var den längsta natten i mitt liv. Dagen efter undrade han om jag ville ses. Jag sa nej tack. Livrädd att han skulle komma tillbaks. Han visste vart jag bodde. Han vet vart jag bor. Jag hade tumavtryck på halsen i 3 dagar efter och jag kunde knappt svälja för att min hals var så öm. Ytterligare detaljer är väl inte det viktigaste just här.

Jag ville bara hitta någon. Jag ville bara få älska någon som älskar mig.

Jag hittade någon som jag ville satsa på. Så jag berättade att jag ville ta det lite lugnt med sex, och jag förklarade varför. Inga detaljer. Bara var ärlig att jag är lite känslig fortfarande för vissa saker som kan förekomma när två människor ha sex med varandra. Han dumpade mig. Ville inte ha med mig att göra.

Så nu har jag blivit en "feminazi" som "hatar män". Som inte litar på en endaste människa som identifierar sig som man. Jag vill inte att någon rör mig. Jag vill inte åka tunnelbana i rusningstid och känna män stå tryckta emot mig. Jag vet att det är trångt, vi har inget val än att stå packade. Men det ger mig ångest och det känns jobbigt. Jag vill inte att min manliga lärare kommer för nära mig när jag vill ha hjälp med en uppgift. Jag vill inte krama okända män som har gemensamma vänner. Jag vill inte gå själv hem när det är mörkt. Jag vill inte.