Dilemma

Alltså ni vet när man bara typ är så där jättejättejättejättejättekär. Men personen man vill ha är utom räckhåll. Jag har försökt släppa det. Men nu nästan 6 månader senare så tänker jag fortfarande på hen hela jävla tiden. Bara önskar att hen skulle höra av sig och ba "men du, fan vi kan klara det här, vi kör på".
För det var det dummaste jag någonsin gjort. Jag sa "det här går inte" och gick min väg med tårarna forsandes nerför kinderna.
Jag borde ha kämpat mer än vad jag gjorde. Jag borde ha tagit ett steg tillbaka och låta allting ta sin takt istället för att stressa fram allting.

Nu sitter jag här med ett dilemma. Ska jag höra av mig och fråga om hen vill ses? Typ bara ta en kaffe. Hoppas att gnistorna uppstår igen och att hen känner lika som jag, att vi ska kämpa för varandra??? Eller bara inse att det inte kommer bli något mer? Jag kan inte ge upp hoppet om att en dag få återförenas med världens vackraste person