Jag gråter för er

Det började med ett tjafs om diskmaskinen med morsan och nu sitter jag och grinar för ALLT verkligen.
Unga killar i min ålder skickas till afghanistan, ibland utan att ens få sina mål prövade. Inget land går in i Syrien och sätter stopp för skiten eller ställer krav på Ryssland. Precis sett en dokumentär om soldater som nöjes-mördar civila i Afghanistan. Människors jävla äckel-syn på individer som de anser vara mindre värde. Exempelvis icke-människor.
HBTQ- förföljelsen som aldrig tar slut.
Jag är så förbannad och så trött. Så nu sitter jag här och bara grinar utav helvete.
Behöver verkligen en kram nu.
Mamma kom och sa förlåt efter att jag nästan sparkat sönder min dörr, och jag bara skakade på huvudet och gick därifrån.
Jag bara orkar inte.
Så mycket frustration inom mig. Jag kan knappt stå upp.

Folk spottar på mig när jag säger att jag kämpar för djurens rättigheter. Människors rättigheter ska tydligen prioriteras. När jag säger att jag hjälper människor så får jag höra att jag hjälper fel typ av människor. Själva sitter de och biter på naglarna hemma i soffan. Liksom vad är grejen, MAN HJÄLPER TILL DÄR MAN KAN OAVSETT VEM SOM BEHÖVER HJÄLP.