olycklig

Jag dejtade en person för länge sedan. Jag blev kär. Jag föll handlöst. Kämpade i 6 månader för hens uppmärksamhet. Hen berättade för mig hur fantastisk jag var. Att hen också var kär i mig. Jag ville bara vara nära. Hela tiden. Prata med henom. Men hen hade inte tid, eller inte samma behov som jag. Så vi avslutade vår relation innan den hann bli för seriös.
Men än idag tänker jag på hen. Jag drömmer om hen.
Saknar hen så mycket att det gör ont.
Vill bara lägga mig och gråta i evigheter.
Önskar att hen hör av sig och berättar att hen är villig att kompromissa för att få det att fungera.
Finaste människan på hela jorden och hen är inte min.

Snälla kom tillbaka och säg att du vill bli min. Varför gav du upp?