Jag är värdelös tydligen

Jag har glömt att göra en aktivitetsrapportering till arbetsförmedlingen och min låtsaspappa var inte sen med att förklara hur dålig jag är och att jag aldrig kommer klara mig själv.
Det stämmer nog, för jag har inte betalat in min räkning till A-kassan heller.
Jag har heller inte berättat för mamma att pengarna på mitt kort som var hennes har gått åt så att jag inte har råd att köpa nytt busskort. Hon tror att jag har busskort just nu som räcker till december. Men nej, jag råkade göra av med dem och det vet jag inte ens själv hur det gick till.
Jag betalade heller inte min förra veterinärräkning förrens det var försent så det blev en förseningsavgift på den.
De tror jag har pengar på kortet och när jag är ute på inspelningar så har jag inte råd att köpa lunch så jag får titta på när alla andra äter och när de frågar varför jag själv inte äter så säger jag bara att jag inte är hungrig fastän jag skulle göra vadsomhelst för att äta deras rester. Jag är fullt medveten om mina brister som gör att min vardag inte fungerar men ändå orkar jag inte ta tag i dem. Jag orkar inte duscha eller borsta tänderna. Jag orkar inte ta bort sminket. jag orkar inte bädda sängen eller tvätta mina kläder. Det enda jag faktiskt kan göra är att ge mat till mina djur och städa deras burar. Det är det enda jag klarar av. Jag kan inte ens laga mat till mig själv. Eller jag orkar inte.
Livslusten bara rinner iväg. Känslan av värdelöshet svämmar över istället.