Vad är lycka för dig?

Jag tog studenten. Jag har jobb i framtiden. Är sommarledig nu. Jag bor med en familj som älskar mig och jag har fått möjligheter inte många får. Jag har rest mycket och upplevt mycket positiva saker. Jag har även 6 djur som jag håller kärt. Jag har inte mått bättre. Meen så mycket lidande i mitt liv, sen barnsben och så sitter jag här nu och tänker. Jag har allting som jag trånat efter så länge. Också något som många eftersträvar. Lycka.
Jag trodde att lycka innebar ett liv utan ångest, utan ilska, utan sorg. Men jag fick mig en käftsmäll av verkligheten. Lycka är inte att leva bekymmersfritt. Det är att kunna hantera de jobbiga känslorna och ändå må bra. Tillåta dem att komma, passera och försvinna. Det är vad lycka är för mig.
Alla materiella ting.. de gör ingen skillnad. För så länge jag har mina känslor i styr och tillåter mig att känna så mår jag bra och då är jag lycklig.
Men på något sätt vill jag inte bli helt lycklig. Det enda jag vet är ju typ, depression och misär. Det är läskigt att lära sig en helt ny livsstil. Det är läskigt att tillåta sig privilegier som att njuta av vädret eller att ens erkänna att man ser lite bra ut för en gångs skull. Det är superläskigt att ta bort sin trygghet. Kontrollen. Och jag förstår varför det tar så lång tid för folk som är som jag. Att våga vara lyckliga.
Egentligen skulle jag bara vilja låsa in mig med en skalpell och bo så för resten av mitt liv. För det är jag bekant med. Det krävs ingen energi från mig och jag får vara ifred. Men handlar inte livet lite om att utvecklas, trotsa sina rädslor och våga leva?
Så nu är jag här. Socialare än någonsin men också helt jävla vettskrämd. För många är det här en barnlek, men för mig är det det svåraste jag gjort någonsin. Att tillåta mig att leva.