Tillsammans är vi satan

"älskar du mig fortfarande?"
"Jag slutade aldrig"
"Inte jag heller"

Han tog min hand och sa "jag är så himla glad att du är tillbaka" Och jag kunde inte göra annat än att hålla med. Men förnuftet gnager i bakhuvudet. Hur länge kommer det hålla den här gången. Är det här verkligen en bra idé. Man vill ju bara kunna släppa ut alla känslor och vara glad för nuet. Men jag vet ju att när höstmörkret kommer så går min värld i kras. Men kanske kanske kan det funka i alla fall. Jag vill tro det i alla fall. Vi passar så himla bra tillsammans. Bästa vänner från start. Men men...

..Det går liksom inte att sluta vara kär bara sådär.