Fördomsfulla föräldrar

Den enda personen som inte accepterar mig som jag är, det är min mor. Kräver att jag täcker min kropp, vägrar låta mig gå utanför dörren utan en inspektion på vilka kläder jag har på mig alt. med mig.
Möts vi på något allmänt ställe och jag har fel typ av kläder låtsas hon som om jag inte finns, som om hon aldrig träffat mig förut. Fastän jag är hennes biologiska dotter.
Hon skäms över mig, för den jag är och rättar jag mig inte efter henne blir jag nerdränkt i blickar och kommentarer eller helt enkelt ignorerad.

on lägger ner massa onödig energi på något som jag inte kan göra något åt nu. Mina ärr kommer för alltid finnas på min kropp och jag tänker inte be om ursäkt för att jag har mått jävligt dåligt. Jag tänker inte skämmas för den jag är. Men de känns lite surt när ens egna mor inte tycker att man duger som människa hur hårt jag än kämpar. Låt mig få komma bort härifrån och bevisa henne fel, Att jag är mer än bara mina ärr.
Usch, jag ska flytta så långt bort jag bara kan så fort jag är klar med gymnasiet.