Tw livet

Jag borde ha suttit på Pinchos med en massa glada människor och ätit pyttesmå rätter och druckit någon god drink.
But here I am. Hemma i sängen med en ångestklump stor som månen i magen, rödgråtna ögon och dunkande huvudvärk från allt hyperventilerande.

Kom hem för ett tag sen. Helt förstörd.
Mamma kramade om mej men försvann ganska fort igen. Hon är väl inte precis bäst på att trösta.
Mina syskon, som jag plockat upp från marken så många gånger när de varit ledsna, har inte ens sagt något till mej.

Imorgon åker min bror till Danmark.
Medan han packar och taggar resa verkar mina reseplaner vara inställda.
Jag ska inte längre ringa och boka stuga, skriva packlistor eller packa.
Jag ska ringa min kurator om fråga om extratid innan jag kollapsar, skriva lista över saker som kan få mej att må bättre igen och packa upp allting jag en gång hade hos dej.

Överväger att ringa och sjukanmäla mej till jobbet imorgon.
Kommer inte orka. Det kommer inte gå.
Funkar inte att jobba gråtandes.

Kan jag bara få ställa in livet.
Det är så ensamt och gör så ont.