Livets början och slut

Igår skickade pojkvännens kusin en bild till mej på sin nyfödda dotter.

Nu på morgonen såg jag att mamma skickat ett sms inatt och skrivit att en familjevän gått bort.

Man föds - helt ovetandes om allt.
Man upplever massor av saker - lärdomar, problem, erfarenheter, relationer, utmaningar, kärlek, sorg, glädje, besvikelse, lycka
Sen dör man.

Livet är en konstig grej.
Och just nu känns allting mest just konstigt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta. Känner mej tom och gråtig på samma gång.

Hon, vår familjevän, trodde på gud.
Jag tror inte på gud, men jag tror på energier.
Så jag vill tro att hon, på något sätt, hörde mej när jag satt där i sängen med händerna knäppta, tårarna rinnandes nedför kinderna och pratade med henne. Och jag tror på att vi, den dagen jag själv går bort, kommer att ses igen "där borta".

♥