En äng av blommor (tw självskadebeteende)

Tittade på en video igår av Therese Lindgren där hon pratade om olika former av självskadebeteende och då jag själv har en bakgrund med självskadebeteende fick det mej att tänka tillbaka på den perioden.

Skulle kunna skriva världens längsta text om den tiden, but I will not, för vem pallar läsa det (??) men summan av kardemumman; för 5,5 år sen började jag skada mej själv pga diverse anledningar och världens sämsta mående. För 4 år sen bestämde jag mej för att det fick vara nog, fick ett gäng återfall och idag är jag 2 år skadefri.
Då när jag bestämde mej för att jag inte ville skada mej längre ~för det utvecklas verkligen till ett beroende med tiden, som att rökar~ så började jag istället att måla blommor över låret där jag annars hade slitit upp huden. När känslan av att behöva göra mej själv illa kom tog jag istället fram tuschpennor och målade blommor.

Ibland räckte det att måla 5 blommor, ibland behövde jag måla en hel jäkla äng innan det kändes bra igen. Men det fungerade.
Och det fick mej att fundera: ska jag tatuera in nån liten blomma någonstans på låret kanske?
De dagar som känns extra tunga kan jag titta på min lilla blomma och tänka "jag tog mej igenom det där, jag kan ta mej igenom det här också"

^Och det är inte längre något jag går runt och ångrar och känner dåligt samvete över. Jag har förlåtit mej själv och istället blivit starkare av den händelsen. Och det vill jag symbolisera med den där blomman, som tog mej igenom en av de värsta tiderna i mitt liv.