Gravity falls

Äntligen sett färdigt den. Den har inte en lika precious plats i mitt hjärta som adventure time men gilla den fortfarande mycket. Har alltid stört mig lite på mabels röst tyvärr hahaha, som hur jag inte kunde kolla på svampbob när jag var liten för hans röst också är så gäll. Aldrig tyckt att skrik är kul för än jag blev vuxen. Trodde också aldrig ja skulle bli en sån där vuxen som kollar på sånna slags serier, barn serier med vuxen skämt och teman invävda. Helt ärligt när jag började vilja bli alternativ började jag kolla adventure time och mycket anime bara för jag ville vara med och såg att alla coola tumblr och instagram tjejer gjorde det lol, och lådsades gilla det mer än jag faktiskt gjorde. Det var typ 13-14 ish åldern. Men nu som vuxen flyger inte saker över mitt huvve lika lätt och jag känner också en sån kärlek till konstnärerna vars passion sprudlar genom vissa av dessa serier. Sånt jag har ett extra öga för nu när jag blivit sentimental. Det är typ sjukt hur soft jag har blivit i den aspekten. Att jag i hela mitt liv inte gråtit till en vacker låt eller konstverk eller dikt eller vad som helst men sen jag blev kanske 19 förvandlades jag till världens mest sentimentala crybaby, har vissa favvo låtar jag knappt kan lyssna på för det bara rinner hahahahha. Men samtidigt är jag inte sur över det. Jag känner. Jag gjorde inte det på samma sätt när jag var yngre. Mitt liv kändes inte precious, jag kunde knappt gråta även när jag ville. Jag var så deprimerad och sleep deprived att alla känslor förvandlades till overwhelming stress to the max, eller bara dovt. Att hitta mina känslor och tankar propert känns som det som kom med biljetten för tåget ur mina tonår. Skit i analogin den sög men man fattar vad jag menar lol. Haft en rätt dålig dag idag. Imorn får bli bättre.