BlueBerryRedCherrys blogg

Men ler ändå!

Imorgon ska jag göra bättre, bli bättre, må bättre

Fortsätt simma, fortsätt simma, fortsätt simma

Tog en sniff. Det var fucking weed edibles. Tog en tugga. Sitter zoinkad och kollar på sms emojis, har käkat 4 protein bars, går inte att klaga

Ett throwback foto från 2017, läskiga tider det. Uwuandet blev lite för oironiskt där ett tag...

( ´-??)???????

(?°?°)???*:.?. .?.:*????*?

(?°?°)?????

På absoluta skarpen fick jag för några månader sedan ett wake up call. Jag var jävligt trött på mig själv och ville helt enkelt få min shit together. Sen man officiellt blivit en vuxen person har ens personliga problem blivit mindre "buhu allt är dummt allt är svårt jag är sämst" och mer "fuck vad trött jag är på att jag är såhär, det stör o hindrar saker jag vill göra!!!"

Så jag gjorde något galet. Någonting bara svängde och jag tog mig själv i nackskinnet och har utvecklat en total livsstil. Jag bestämde mig för att inte ge upp i självförbättring på 3 månader, jag skulle verkligen försöka i 3 månader. Det har gått 8. Jag har aldrig trott att jag skulle vara en person vars aspbergers trivs av ett dagligt, timmligt- minutligt schema. THINK AGAIN BITCH!

Att få min shit together har varit många steg, många personliga och intima trasslor jag verkligen har försökt reda ut. Mycket i mitt liv har blivit på väg att bli bra, jag kan inte låta mina hjärnspöken och allmänna problem sätta stopp för saker som jag faktiskt ser fram emot. Jag har blivit blottad en potential för ett liv som jag inte har velat ge upp. Mycket har varit personligt, men några ytligare punkter där jag som sagt tagit min shit och fått den together:

- SÖMN! Senaste månaderna har jag kunnat sova och vakna normalt och kontrollerat. Det har verkligen förändrat mitt liv.

- KOST! Har optimerat min kost och vardagsrörelse för att minska inflammation och försöka hjälpa ställen i kroppen där jag brukar ha problem, samt har konsumerat på ett etiskt sätt.

- TOTAL RUTIN! Att tvinga mig själv in i en absolut rutin har gett mig möjligheten att finslipa realistiska och omfattande rutiner som är givande och uppnåbara.

- NYKTERISTEN! Har inte längre råd eller lust att dricka alkohol, alkohol är fr den sämsta substansen att ha laglig lets be real. Så har borderline slutat med det för aint nobody got time for that!

- TRÄNING! Har tränat 2-3 pass karate i veckan och tagit initiativ och tagit alla träningspass på allvar, har tvingat mig själv lita på processen och har spenderat timmar i dojon varje pass. Har också prommenerat avrg 7500 steg om dagen under sommarmånaderna, samt joggat och gjort recovery therapy för gnälliga leder och skador.

- KONSUMPTION! Har skurit ner min konsumption och allmänt har att flyttat ut låtit mig se vad jag faktiskt behöver/använder och vad som är osentimentalt krimskrams.

- HÅRHÄLSA! Färgat en gång och inte blekt på ett antal månader! Planen är att naturliga färgen når åtminstone axlarna innan jag får färga svart.

-VÅRD! Har tagit mina smärtor och ohygiener på allvar och besökt läkare, physioterapeuter, kiropraktor, men också skapat hud och tand- vårdsrutin.

- DAGBOK! Har skrivit dagbok minst en gång om dagen och reflekterat känslomässigt och kunnat resonera och hantera mina känslor bättre genom det.

Så, mm har saker blivit bra. Finns mer personliga förbättringar men jag lämnar dem i privata dagboken för nu. Jag har känt mig imponerad och stolt över mig själv i vissa delar, blivit exposed till mina brister i andra och haft många awkward konfrontationer med mig själv. Men saker rullar på bra och jag har haft kraft i mitt eget liv.

Sen dog morfar.

Begravningen var i fredags. Allt var vackert, jag spelade gitarr. Såg många i familjen gråta för första gången. Han var gammal, började bli virrig, hans död är inte ofattbar, men mitt hjärta är någon stans brustet ändå. Imorn börjar nästa vecka, om jag går och lägger mig nu betyder det att morgondagen kommer. Mitt sömn-schema är fyllt med röda prickar, jag skulle legat i sängen vid det här laget. Pojkvännen har tagit hand om allt, men imorn åker han till jobbet och jag är kvar, fast med det faktum att morfar är ur tiden. Han öppnade upp, i de äldre åren, när jag var en av de få som orkade lyssna lyhört på hans pratande, när det mesta han sa var en repeat av samma saker om och om igen. Men ibland släppte han något nytt. Senaste 4 åren har jag fått veta att han älskar matte men inte förstår. Att han hade velat bli astronom. Att han litar på mig att roa folk i familjen. Att han inte gillar när folk är fulla. Att han också aldrig kan sova. Att han gillar min konst. Jag vet inte, jag känner att jag förstår att han är borta, men jag förväntade mig att sorgen skulle kännas annorlunda. Mer förtvivlande kanske. Men det har bara varit sårbart. Har känt mig liten och sårbar. Jag kommer sakna honom och hoppas att jag kan få min shit together igen om ett tag. Har några stora problem framför mig. För nu tar jag det bara en dag i taget, det får räcka.

Men samtidigt väldigt. Så mycket som händer, hela tiden hela tiden, träna känns rätt men allt annat känns som för mycket och fel samtidigt. Maten smakar kartong och jag ser ut som en hårig mask i spegeln.

Ska växa ut min naturliga hårfärg och se hur länge jag klarar det innan jag tröttnar, jag ger mig själv 4 månader.

Det är typ att andra inte bryr sig om mig. Jag vet att det inte är så, jag vet att jag är omtyckt om mina vänner och nära, men jag får ofta känslan att ingen är riktigt intresserad av mig. Jag tror att jag gillar att dejta så mycket för att då är det äntligen en människa mittemot mig som visar sån entusiasm och nyfikenhet mot mig, vad jag tycker och tänker om saker. Jag vet att folk vill umgås, att folk tycker jag är kul och att de bryr sig men jag känner mig lite ensam i att jag ofta frågar mina nära och kära om deras åsikter och tankar och allt möjligt. Jag tror många antar att eftersom jag inte pratar så mycket, att jag inte har något att säga- och att om jag har det säger jag det självmant. Fattar att jag ger den uppfattningen. Men jag önskar ibland att typ min mamma ba "vad är ditt favvo band" eller nåt random ba vad som helst. Känner mig också as bortskämd som sitter med många vänner och kära och ändå är missnöjd för de inte visar kärlek till mig på exakt ett sätt som jag tänkt mig. Så otacksam som ba gnäller över en fett random känsla som jag ba hitta på att jag saknar. Det är klart folk bryr sig. Finns ju folk som inte har några kompisar ens så sitter jag här och skriver. Herregud. Har så svårt att sätta fingret på det bara??

Känns irriterande, tungt, omöjligt. Ni med neuro tjoho typ adhd och sånt vet den där känslan när man ska göra nåt men man bara kan inte. Det går ba inte. Känns som att bestiga berg. Är typ så jag känner över att skriva dagbok. Jag fotar mycket dock, och är lättare för mig att skriva på papper, så jag gör det istället och sen kanske jag orkar lägga upp bild bomber här. Fast vill egentligen ta bort mitt konto eftersom nån bugg gjort så mitt riktiga namn och användarnamn till personliga saker ligger uppe öppet och jag kan inte ta bort dem. Hela grejen med att skriva här är att det är såpass anonymt. Annars hade jag ju använt vilken annan sociala media som helst. Men jag känns inte längre anonym. Skulle vilja flytta till en annan webbsida men Emocore är lite precious för mig rent historiskt. Som nostalgi fast för en tid som inte var så länge sen, en aura typ. Och orka flytta bort alla bilder.

Mycket har att göra med min skräck att sidan kommer stängs ner och att syftet med min blogg - dokumentera och titta tillbaks - kommer försvinna, tillsammans med allt som faktiskt står. Men flyttar jag över allt till nån annan sida så är det ju inte längre på den här sidan och undra om känslan kommer sitta kvar. Men tar jag inte bort kontot är min information fortsatt uppe.

Jag tror det är bäst att ta bort kontot men det kommer nog ta ett tag eftersom jag vill dokumentera allt först. Vilken nörd ja e hahaha. Har alltid haft hoarding tendenser. Kanske är borta om några månader- ett år. Har mycket att göra.

Är snuvvig nu, typiskt. Fixade naglarna iaf!!!! Det var så roligt hahahah det känns som jag har rått klor ehhehehe rått girls lets go men a fyfan vad jag fick chemical burn i några sekunder när han cured gelen. Men jag är ingen liten mes så aja det blev golligt! Inte värt 580 kr men väldigt kul att äntligen testa!

Pratade med S idag, hennes resa och hur hennes pappa inte kan släppa sitt ego och sin ilska. Tycker så synd om henne, hon har kämpat så hårt för deras relation. Hon förtjänar en pappa som älskar henne nog att förbättra sig.

Har fixat japan shit också, omg vad trött jag blir på min mamma men vi klarade det tillslut hahah hejja oss! Imorn kommer jag säkert må bättre från förkyldningen och jag ska packa o hämta väskor imorn, fixa lite sista på jobbet, och sen ta ledigt IIIIIUIIIIIUUIUIIII Idag skrev jag en lista med allt kul jag ska shoppa där hihihohi ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ AAAAAA

Bild på mina naglar som jag ville skulle matcha håret hihi :3

Igår kom B över och vi gjorde pasta skinksås som jag brände i botten men som vi åt ändå bruh sen "kollade" vi på gudfadern. Vi är så bra på att kolla på film hehe. Han e så gollig. Det var skönt att ses och så mysigt <3 Mamma åkte iväg för att åka typ tjejvasan!!!! Som hon har tränat!!!!!! Är jättestolt över henne att hon lärt sig så snabbt och varit så duktig. Är lite jobbigt att höra henne prata om sin vikt.

Imorse kom jag upp till träningen och var så surrrr att jag inte kunde ligga kvar i sängen med B. Vi kom upp iaf, jag fixade och kom iväg till träningen, Sensei P höll passet!!! Jag fokuserade på att vara snabb och hård under den här träningen och det gick rätt bra! Har def friktionssår på handlederna och typ i armhålorna från all heikodachi HAHAHA!! Vi tränade pinan med M och sen pinan san dan själva, sen "uppvisning" för de andra som tränade (som också visade upp). Under uppvärmningen och så kom Sensei P och gick förbi och sa typ "såja" och sånt mellanpositivt vilket var jättenajs!!!! Sen efter våran lilla "uppvisning" som inte blev så synkad after all (fattade inte att vi skulle hahah) så frågade han om jag skulle vara med i kata pokalen. Jag sa att jag inte hade tänkt det och han sa att man kan tänka om! Och hade det där stora leendet och skrattet. Så I guess jag kommer tävla i kata pokalen med senchin och bassai dai hahahahha!!!! Stannade efter och stretchade och repeterade katorna.

Efteråt åkte jag med till pappa och vi åt lite hemmagjord pizza och jag rensade ut garderoben. Har inte bott där på typ två åt nu, fick nästan lite nostalgi av att rensa genom rummet, jag spenderade mestadelen av 2019 där. 18åriga jag. Sen iaf slappade vi och hängde i soffan. Nu har jag varit hemma och städat inför att mamma ska komma hem. Jag känner mig lite torr i halsen, gjorde det imorse och igår kväll men trodde jag bara var törstig. Har haft ont i huvvet nu efter träningen och nu är halsen lite öm igen. B kände sig lite torr i halsen också. Jag brukar inte gilla att träna när min hals är lite sådär för i grundskolan gick en lite pojke bort i sömnen, som hade haft lite ont i halsen och sen haft någon jumpa eller så. Nu är mamma hemmaaaa!!! Hon har också lite öm hals??? Vi ska dricka te och önskar att det inte är nåt som kommer hindra oss till Tokyo på onsdag.... GAAAH tror jag ska ta videodagbok för kommer INTE ha nån lust att sitta och skriva. Efter resan kommer jag säkert va för sentimental för att skriva om allt kul ändå hahahah, får bli bildinlägg. Har längtat sen 2019 på den här resan. Har 165 dagar streak i japanskan på duolingo, ska snacka så mycket jag kan!!!!!!!!!!!! HAAAAAAA AAAA AAAAAAAAAA AAAAAAAAA

Igår kom B över och vi gjorde pasta skinksås som jag brände i botten men som vi åt ändå bruh sen "kollade" vi på gudfadern. Vi är så bra på att kolla på film hehe. Han e så gollig. Det var skönt att ses och så mysigt <3 Mamma åkte iväg för att åka typ tjejvasan!!!! Som hon har tränat!!!!!! Är jättestolt över henne att hon lärt sig så snabbt och varit så duktig. Är lite jobbigt att höra henne prata om sin vikt.

Imorse kom jag upp till träningen och var så surrrr att jag inte kunde ligga kvar i sängen med B. Vi kom upp iaf, jag fixade och kom iväg till träningen, Sensei P höll passet!!! Jag fokuserade på att vara snabb och hård under den här träningen och det gick rätt bra! Har def friktionssår på handlederna och typ i armhålorna från all heikodachi HAHAHA!! Vi tränade pinan med M och sen pinan san dan själva, sen "uppvisning" för de andra som tränade (som också visade upp). Under uppvärmningen och så kom Sensei P och gick förbi och sa typ "såja" och sånt mellanpositivt vilket var jättenajs!!!! Sen efter våran lilla "uppvisning" som inte blev så synkad after all (fattade inte att vi skulle hahah) så frågade han om jag skulle vara med i kata pokalen. Jag sa att jag inte hade tänkt det och han sa att man kan tänka om! Och hade det där stora leendet och skrattet. Så I guess jag kommer tävla i kata pokalen med senchin och bassai dai hahahahha!!!! Stannade efter och stretchade och repeterade katorna.

Efteråt åkte jag med till pappa och vi åt lite hemmagjord pizza och jag rensade ut garderoben. Har inte bott där på typ två åt nu, fick nästan lite nostalgi av att rensa genom rummet, jag spenderade mestadelen av 2019 där. 18åriga jag. Sen iaf slappade vi och hängde i soffan. Nu har jag varit hemma och städat inför att mamma ska komma hem. Jag känner mig lite torr i halsen, gjorde det imorse och igår kväll men trodde jag bara var törstig. Har haft ont i huvvet nu efter träningen och nu är halsen lite öm igen. B kände sig lite torr i halsen också. Jag brukar inte gilla att träna när min hals är lite sådär för i grundskolan gick en lite pojke bort i sömnen, som hade haft lite ont i halsen och sen haft någon jumpa eller så. Nu är mamma hemmaaaa!!! Hon har också lite öm hals??? Vi ska dricka te och önskar att det inte är nåt som kommer hindra oss till Tokyo på onsdag.... GAAAH tror jag ska ta videodagbok för kommer INTE ha nån lust att sitta och skriva. Efter resan kommer jag säkert va för sentimental för att skriva om allt kul ändå hahahah, får bli bildinlägg. Har längtat sen 2019 på den här resan. Har 165 dagar streak i japanskan på duolingo, ska snacka så mycket jag kan!!!!!!!!!!!! HAAAAAAA AAAA AAAAAAAAAA AAAAAAAAA

så jag blev förvånad av mig själv. Hejja bjj!!!!!!!!! Vi tränade på bow and arrow, armbar, och triangel från samma position. Jag gjorde helt okej ifrån mig och var rätt bra med sparringen. Satte ingen submission som vanligt men några av matcherna klarade jag mig genom hela utan att hamna i submission. För referens så tränar jag med mestadels män 25+ som också är 75 och upp till 100+ kg med varierande längd... Vissa blir skit trötta efter att vi har kört och jag tror det är för de förväntar sig att jag ska va hur lätt som helst men sen är jag störig och vig i escapes så får de pressa lite iaf. Vissa män som är stora ba använder sin vikt och literally lägger sig ovanpå mig man ba mm bra teknik dude hahah >_>

Trodde också för en brief second att jag hade Chrons disease ummmm recall på den om ett tag oof.

Fick rätt lite jobb gjort så pinsamt men a så kan det gå vi kämpar vidare ändå

Åt Burger King Semmel burgaren med mamma iaf efter träningen vilket var jättekul hahahah den får 6/10, skulle haft mer chokladig brownie men annars helt okej. Typ alla jag känner HATAR burger king asså vad är grejen HAHAHA

Saknade B som blev JÄTTEOROLIG för mig när vi google diagnosera mig med chrons HAHA Å vi ska ses imorm iaf och ha det mysigt så det blir mega mysigt yeee han kommer till mig och mamma har värmt huset för hans skull hahahhaha stackarn, vi ska göra pasta skinksås det kommer bli gääälet

Saknar sommaren (???) något jag börjat känna bara som vuxen... Saknade sommarlov som barn men inte själva vädret i sig. Nu har jag blivit en sån där skogsmulle som njuter av att gå runt när solen är blå, jeesus lyssna på mig vEM ÄR HOOON

Kan någon rekommendera en bra bok att lyssna på? Också kan nån grupptrycka mig till att köpa ett studded belt som jag velat köpa i flera månader men som jag inte vågar aaaahahha aaaaaaaaa