Mitt största problem är att jag inte vill innerst inne

Skulle nog kunna göra mer ansträngningar för att sova, så även fast jag hatar mig själv för det, har jag en extremt strak liten del av mig som inte vill sova om jag kan göra annat. Jag hatar inte att lägga mig, snarare den där biten när jag behöver gå från att mysa ner i sängen till att va slocknad. De 1-8 h det brukar ta. Hatar att inte vara sömnig, och även om det så verkar jag ha så mycket annat att tänka på. Ofta saker som gör ont. Jag litar inte på att vara själv, tyst, ensam under natten när jag är så känslig de timmarna. Det är som jag vill göra de fina strukturerna i att man lägger bort mobilen, inte äter socker etc, mediterar/mindfullness... Men jag blir för upprörd/stressad av tanken att behöva ligga med mig själv i tystnad så pass länge det krävs. Jag vill hellre distrahera mig själv tills jag får huvudvärk och mår helt illa av trötthet. Då slocknar jag inom 30 sekunder när jag väl bestämmer mig. Ja vill inte va vaken men jag hatar att behöva vara med mig själv den där stunden. Ibland försöker jag och det fungerar, vilket är en av mina favorit-känslor, men oftast funkar det inte och jag halvt ångrar mig i en boll av ångest eller bara dygnar.

Tror jag samtidigt just nu är mer arg på mig själv över det här än jag nånsin varit, men har jag också en känsla av att ge upp. Orkar inte streta emot min impuls att va uppe och slippa tänka, varje jävla kväll. Men då sitter jag också här klockan 5 en måndagsmorgon som var planerad att både jobba men också träning, vilket jag nu vet inte kommer hända. Det förstör. Jag förstör. Jag vet inte vad jag ska göra. Vill ha nåt knark men allt jag testat utom indica gör inte shit. Atarax, theralen, den där på C, melatonin, känns inget om jag inte tar 8 ish tabletter, något som jag inte heller vet om det funkar för brukar inte göra så om det inte är helt fucked o brukar va trött av mig själv då ändå... Lergigan o propavan somnar ja inte av utan blir ba as-trött men samtidigt blir kroppen så rastlös att jag literally inte kan ligga stilla. Panikångest av dem. Pulling my skin off type feeling. Brukar aldrig ha panik så det var ju kul upplevelser lite sådär lit liksom. Thc allmänt gör mig dåsig o stimulerad samtidigt, men beroende på sorten kan jag bli actually sömnig. Alkohol funkar okej men fucking hatar smaken av att dricka och brukar bara sova ca 5h och ha mardrömmar när ja somnar full. Verkar som allt jag kan ta nu är sånt som kommer knocka ut mig, men samtidigt hålla mig urknockad way längre än jag vill. Önskar jag hade något starkt som wore off till morgonen så jag kunde gå upp tidigare än 12 någon dag och inte vilja slita av mitt ansikte av trötthet.

Som det är nu så börjar jag försöka sova runt 12, brukar va slocknad runt 5.30 avg, tvingar mig själv gå upp 12. Hatar verkligen allt. Det blir ju ba 6 jävla timmar endå!!!!!!!! Ba morgnar där jag mår extremt dåligt asså jag vet inte om jag ba är en liten bitch som inte kan hantera livet men J A G. K A N. I N T E. G Å. U P P. Bless mitt jobb som inte har något behov av mig innan 14.00 men fuck me, hela 2022 har spenderats antingen i försök att lägga mig, ångest och dygnanden, eller försök att gå upp/hålla mig vaken. Istg den här bullshiten slukar 12 h av mina dygn och ingen av mina vänner fattar/har empati med det. Knappt sympati heller, den enda som är någorlunda förstoende om det är mamma men även hon tjatar. Hatar hatar hatar. 8h jobb, 2h måltider, ah nice 2h kvar att leva. Hatar hatar hatar.

Aja. Imorn/idag är en ny dag. Är för trött på det här för att inte tvinga mig själv va hoppfull om förändring. Ska försöka komma upp 10 men om jag känner mig själv kommer det bli 11.30, med en 2h tvångs-tupplur runt 15-16 tiden för ja håller på att svimma, o sen samma historia. Ska försöka äta bättre imorn så kanske jag är tröttare, men hinner nog absolut inte träna som jag hoppats. Fml.

PS. Blev klar med mitt commission iaf yey