M, I & S

Blev spontant bjuden på "picknick häng" av en gammal klasskompis. Gick med S, och det var sjukt mysigt och är väldigt glad att jag gick även fast jag var helt slut. Min outfit var insanely cute, tripp byxorna och en tight svart t shirt, röd billie hoodie och svartvit choker, buffalos med röda skosnörena, fick dock inga bilder så den var för irl folket. Enkelt smink med bara eyeliner under ögonen och mascara.

Dagen börja med att jag vaknade 14.30 och var helt slut från gårdagens påskfirande, men behövde komma hem t mamma så började promenera. Kom på att jag hade busskortet så åkte sista biten, men var lite skönt att vara utomhus, solkräm-sesången har börjat. Stress-duschade för var 100% lök och klädde sen på mig. Försenad buss så dagens andra promenad, för att möta upp en trött S i TC. Var inte super taggad för hon verkade väldigt negativ... Och var så trött från innan. MEN vi promenerade också till höjden och träffade M och I som redan varit där en timme eller så, var pinsamt att jag blev så sen eftersom det var planerat 16 och vi kom ca 18... Sa att jag skulle bli sen direkt men var ändå taskigt av mig att inte vakna och lämna farsans tidigare. Aja.

Vi började prata och jag blev påminnd om hur roliga både I och M är. Glad och clever jargång mellan alla oss fyra och jag kände mig plötsligt piggare. S piggnade upp lite mer också vilket var skönt. Hon hade tydligen trott att det skulle vara massa personer där, så hon blev lättad när det bara var vi.

Vi färdades ner till McDonalds när jag insåg att det var middagstid och alla hade ätit något utom jag som inte hunnit äta på hela dagen. Tog en big share, I tog en pommes och vi hade lite tapas vibe. Var väldigt gott faktiskt hehe. Sen tänkte vi "ta ett glas" och S skämtade om att "gå på bar på taco bar" på gatan mittemot. Det började som ett skämt eftersom hon inte trodde att de faktiskt hade bar på tcaobar, men inom 5 minuter satt jag med en extremt over priced mango frozen margarita i handen.

Vi spelade kort, vänd tia 2 rundor (typ Uno...? Uno 2? Uno dos?) och sen ring of fire (som blev ring of gnista eftersom vi inte direkt hade något annat att ha i mitten förutom hot sauce, och vi hade bara att dricka en andra runda med nu fläder frozen margarita- sjukt god så inte lika over priced men gjorde dock fortfarande ont i plånboken). Var sjukt kul att spela kortspel och vi fastnade där inne till ca 22.30. Stackars bartendern och de andra gästerna fick sitta och lyssna på oss när vi gap-skratta åt gamla storys, nya skämt och scenarion, och roliga situationer i spelen. Bl.a I som är vaktmästare; mästare av alla vakter OCH den som vaktar mästaren...

Jag och S tog oss hem tillslut och hon väntade snällt och tog samma buss som jag, även fast det var ca 15 minuters väntan. Vi håller oss dock alltid underhållna bara av varandras sällskap hahahha (säger bara Femboy Jesus? och Bulken :)).

Får se om jag minns den när jag läser om det här om ett millenia för att resa tillbaks i tiden en stund. Jag hoppas det. Mitt minne har alltid varit bra- inte bara sådär, men snarare när jag blir påminnd om något har jag alltid ALLTID kunnat minnas. På senaste tiden har jag insett att det inte är så längre. Jag har glömt namn på klasskamrater och lärare från grundskolan... Gymnasiet... Jag tittar på bilder och kommer inte längre ihåg hela den dagen den togs på. Jag tittar på teckningar från 12-13 års åldern och minns inte vart jag var eller vad jag tänkte när jag gjorde dem. Majoriteten minns jag allt fortfarande, men inte alla. S nämnde nyligen en situation vi skrattat om i ca 8an, och det var blankt. Det känns obehagligt. En ny sensation. Jag undrar vad jag kommer minnas när jag blir riktigt asgammal och demens skickar mig tillbaks i livet. Hur gammal blir jag då?

Jag tror det är minnet som får mig att vilja dokumentera allt. Vet också att jag älskar att titta tillbaks. Hade spelat in videor, men hatar ljudet av min egen röst och hatar ännu mer att behöva se hur mitt ansikte rör sig när jag pratar. Hade lagt på instagram men där ser alla allt, jag vill kunna vara brutalt ärlig. Att skriva på ett ställe som inte är online känns för sårbart. Ec är aldeles för inaktivt för att flertalet folk jag känner ska söka sig hit, men inte dött nog att sidan stängs ner, eller att INGEN är här. Visst har folk hittat mig här, nån här och där som kommenterar att de sett min profil, men ingen som gör skillnad. Måste också erkänna att jag dras till ec för att det ser så mycket ut som ett forum och inte nån slags instagram klon. Det känns som jag kan slappna av och hoppa bak 10 år i teknologin... Och i aesthetics... :) Jag hoppas ec hålls online och tillgängligt en väldigt väldigt lång tid framöver. Och när det stängs ner, att jag kan på något sätt föra över det jag skrivit. Har saker här jag vet att jag kommer glömma annars, men verkligen uppskatta att se om ett tag. Framtida jag.

Dagens bops:
Innervision - SOAD
Pose - Uzi, Megan, Yo Gotti
I guess that was goodbye - Lyn Lapid
Westcoast collective - dominic fike
Fancy - twice
FEVER - ENHYPEN
Screaming - Loathe
(har verkligen börjat älska loathe på senaste, så nice ljud, känns sådär dramatiskt smärtsamt erotiskt, synd att J inte gillar metal annars hade det varit mitt spicy track lmao)


Ps. Såg att I hade några små skrapsår/cuts (skulle gissa 2 veckor ish) på armen. Inget som gömdes, men fick mig att undra varför. Jag frågade inte, utan tanken på varför smälte in i mig själv. Varför kollapsade jag för de där dagarna sen och bestämde mig för att det var dags? 2 år utan, och innan det 3 år. Dessutom helt annan "stil" än vad resten alltid varit. Ja jag var full, men vad var det för spärr som finally släppte? Kommer jag alltid ha det såhär? Har också aldrig kunnat riktigt genuint förstå varför jag vill skära eller varför jag har sånt extremt behov av att förstöra min kropp, pressa den till sina värsta gränser. Har haft mina olika varianter av själv hets och självskada sen tonåren började, har alltid sagt att nyfikenheten kommer vara det som håller mig levande, men också det som blir min död. Jag har mina teorier över varför, både i stort och i stunden vad som får mig att bete mig så, men det har aldrig riktigt känns 100%. Påminner om när min första psykolog, tror hon hette Helena, (att prata med henne räddade nog mig helt) frågade: om dina ärr kunde prata, vad hade de sagt då? Och jag svarade "aj". Hon skrattade och tyckte det var en klockren kommentar, men jag funderade på det rätt mycket sen. Jag tror fortfarande inte att jag har något 100% sant svar. Alla teorier, ideer, planer jag har kring mina SH beteenden är ungefär 75% sant. Ja de är sant, men det kan inte bara vara det. Det är inte bara det.

Ps. 2. (Lite roligare än första ps lol), kanske ska börja brasiliansk jujitsu! Brorsan kör det mycket nu, så ska testa iaf, men är orolig att de kommer fastna i mitt nytagna tredje örsnibb-hål och råka slita av det :)))) free mod :ppppppp nämen yeah hoppas det är okej att jag har dem inne. Har blivit helt inspirerad av min celebrety crush och frikort LMAO rhea ripley ugh ZOO WEE MAH MAA att träna mig mer. Jag känner mig verkligen som en stel gubbe just nu, och jag söker den där fysiska känslan av att kunna röra sig hur man vill. Det är skönt att jag kan stå på händer, göra spagat på (snart) båda benen, kullerbytta, bakåtkullerbytta, och göra brygga. Något mer jag vill fysiskt är att kunna jogga/springa längre tid utan att bli trött (nu klarar jag bara nån minut eller fem av springning, hatar verkligen att springa asså. Kan studsa och fightas helt okej länge i intervaller så konditionen är inte DÅLIG per say, bara just jogging), vill också lära mig några grepp/brottninggrepp/kast. Är helt ärligt också sugen på att träna rygg på gymmet typ. Tror dock det bästa för mig träning-wise är att hålla i med karaten och sen testa det hör nya brasilianska. Hoppas bara det inte är värsta boys club som det tyvärr kan bli i martial art studios där man förlitar sig mycket på fysisk styrka som stor del av teknikerna. Får se hur det går helt enkelt :)

Ps. 3. Saknar J, han har varit fett seg och det va lite weird mellan oss när vi separerades senast. Önskar just nu att han var lite mer på/lite mer romantisk. Men vet att han inte mår 100 så väntar bara for when he feels better rly <3

Månen har vart vacker senaste dagarna.