Avisis

Tjej, 26 år. Bor i Skåne län. Är offline

Bli medlem gratis för att kontakta Avisis

Fakta

Civilstatus: Letar
Läggning: Straight
Intresse: Spel
Bor: I skogen
Politik: Pirat
Dricker: Glögg
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2013-08-22

Event

Avisis har inte lagt till några event än.

Vänner (9)

You better pay a visit to planethell. Because she's awsome. ^.^

Send a snap to me at snapchat, follow me on Instagram or talk with me on kik, same name on all, Avisis.

Bild tagen av mig förra sommaren på landet, älskar att fotografera. :D

Random wall of text är en novell skriven av mig för ett tag sedan. Berätta gärna vad du tycker i GB! :D

Minnena av Dig

En novell Av; Alva S. (C)

Robin satt vid ett bord. Framför honom låg ett blankt papper, ett skrynkligt papper. Om man tittade noga kunde man se märken av ett suddgummi som förgäves försökt sudda ut ord från det. Hans hand höll en penna. Pennan sänktes, men höjdes innan den nuddade pappret. Det krasade lågt om pennan när hans hand kramade den, och ett par träflisor lossnade. Mannens beslutsamhet var anledningen till att pappret såg ut som det gjorde - eftersom den inte ville infinna sig. Så sänktes handen emot pappret.

"Jag kommer ihåg när..."

En skolgård full med små lekande barn. I ett hörn står tre killar och en flicka och pratar.

"Marcus har börjat spela trummor, och nu vill jag och Krille också börja spela ett instrument."

"Jag kan spela lite gitarr, pappa lär mig." Lizzie ler mot Robin.

"Då kanske vi skulle kunna spela tillsammans, som i ett band!" Krille ropar ut sin idé och de andra ler åt hans entusiasm.

"Det skulle vara jätteroligt!" Lizzie ler brett.

Marcus tog pennan ur Robins darrande hand. Han läste meningen som stod skriven med en skakig handstil på det skrynkliga pappret. "Jag kommer ihåg när vi först träffades." Marcus och Kristian kastade förstående blickar på varandra, och Kristian drog försiktigt med sig Robin ut ur rummet. Marcus satte sig ner på stolen och tog upp pennan. Med sin slarviga handstil klottrade han ner ännu en mening på pappret.

"Jag kommer ihåg vår första konsert."

Klockan var strax innan åtta på kvällen och ungdomarna stod och väntade bakom scenen. De hade alla på sig sina nya scenkläder och smått nervösa leenden.

"Vår första konsert killar. Taggade?"

"Mer taggade kan vi knappast bli!" Robin kunde inte stå still utan hoppade lite på stället. Marcus höll i sina trumpinnar och såg ut att vara djupt koncentrerad på något. Lizzie snuddade vid Marcus axel och Robin puttade vänskapligt till Kristian som såg ut att vara nära att explodera av nervositet. Tillsammans gick de ut på scenen och hela lokalen jublade när de fick syn på det leende bandet.

Kristian kom in i rummet igen.

"Marcus, du får gå ut och snacka med honom. Han är helt knäckt."

Utan ett ord lämnade Marcus rummet och Kristian satte sig ner vid bordet och tittade på de två redan skrivna meningarna. Sedan samlade han sig innan han sakta sänkte pennan som skrivit de andra två meningarna, och lät en tredje handstil pryda det skrynkliga pappret.

"Jag kommer ihåg vårt första skivsläpp."

Ett folkhav. Vissa trängdes och knuffades, andra stod stilla och väntade på sin tur att få sitt album signerat. När bandet gick ut på scen möttes dem av ett jubel, och publiken fick leenden till svar. Robin går fram till scenens kant.

"Vill ni höra ett par låtar innan signeringen?" Han får ett större jubel än förut till svar ifrån publiken, innan ljudet lägger sig och han sätter sig på pallen mitt emot Liz. De börjar spela på sina akustiska gitarrer och sjunga en låt som är ovanligt lugn för att vara skriven av ett rockband. Marcus våldför sig inte på trummorna som vanligt och tonerna som spelas på synten är ljusare. Efter den första låten tar de några av singlarna som släppts under åren.

Under signeringen så får alla sin autograf och signerade album, och de får all dela ett par ord med sina idoler.

Kristian gick ut ur rummet och letade upp Marcus och Robin. De satt i köket, med sorgsna miner. Marcus stirrade ned i ett glas vatten, och Robin satt med huvudet i händerna. Hans ansikte var fullt av smärta och strimmigt av tårar.

"Killar, ryck upp er! Bara för att Lizzie är borta kan ni inte bara ge upp livet! Hon skulle vilja att vi levde för henne, inte att vi sitter och förfaller!"

"Men hon är borta... Döden tog henne alldeles för tidigt, förbannade galningar som inte kan köra bil."

"Han har rätt Robin, vi måste kämpa. För Lizzies skull."

Robin kom in det lilla rummet där bandets alla album sitter på väggarna. Mitt i rummet emot en vägg stod skrivbordet. Månljuset strömmade in ifrån fönstret, gav ett disigt ljus i rummets hörn, men sken klart mot ett papper som ligger på skrivbordet. Pappret var skrynkligt och på det stod skrivet tre rader. Långsamt gick Robin fram emot skrivbordet och slog ner sig på den enda stolen. Han tog upp pennan och lät känslorna strömma ut i form av ord och täcka det skrynkliga pappret.

Den följande morgonen väcktes Kristian av Marcus, som i sin tur hade blivit väckt utav att någon spelade gitarr på den nedre våningen. Utan ett ord gick de emot ljudets källa, deras lilla hemmastudio med flera instrument. Där på en pall satt Robin. När han hört fotstegen från sina vänner började han sjunga. Varje skriven mening på pappret hade fått inleda och inspirera en vers. Andra gången som han spelade låten tog Marcus sina trumpinnar, Kristian satte sig vid sitt piano, och tillsammans skapade och fullbordade de "Minnena av Dig".

Avisis bilder

Avisis har inte laddat upp några bilder än.

Avisis gästbok

Logga in för att skriva.