Civilstatus:
Singel
Läggning:
Osäker
Intresse:
Kreativitet
Bor:
Med föräldrarna
Politik:
Inte valt
Dricker:
Energidricka
Musikstil:
Allt
Klädstil:
Blandat
Medlem sedan:
2016-11-22
1. I hate when people who have absolutely no connection to you starts calling you, doesn't matter if the caller is anonymous or some sells guy, stop fucking w/ me.
2. I hate it when people are A, poking their nose, or touching it. B, when they are touching their feet, toes. C, People who do not wash their hands after having done something incredibly disgusting. D, those that spit, it is disgusting, doesn't matter how young or old you happens to be, you don´t spit, not outside, not at the dinner table, it is fucking disgusting.
3. I hate it when people purchase ugly flowers, which btw stink, cause their god forbidden sent is largely disgusting.
4. People who always has to be right on time, not one minute early and god forbid one minute late, I mean it is stupid, it is not a big deal to arrive to work one minute late or even a few minutes, it´s not like it causes any harm to the schedule and it sure does not cause someone to die, people take shit too serious.
5. When you start to watch a show and it is over after the first season, and the last episode of the season is not even an ending.
6. People who has a job and looks negatively and thinks negatively and poorly of people who doesn't have a job, especially people with personality disorders, people who can be more independent and can have a job is not better, just more fortunate.
7. When people have assumptions about someone they don´t know anything about.
8. People who thinks all killers are sociopaths/psychopaths and also that all sociopaths/psychopaths are killers.
9. Ignorant people who blindly trust the government.
Atm the photo I just switched to isn't approved, cause I literally changed it like perhaps a minute or two ago, just thought I´d let people know in case they wonder why my pic doesn't currently show. Although I got other pics available, shouldn't really be an issue.
Since I'm already in the way of writing I thought I might as well just make fill it out a little, so today I basically went to sleep around 1am and went out of it around 6:10am and went in the car w/ my dad and sister to surprise my youngest sister who's after today is 17, so we went there cause she wouldn't expect us too, and because we really felt like making her happy during her special day, my sister and mom is basically guarding my aunts/cousins house as their on semester, so it won't be unprotected, and of course their dogs, cats (yeah there actually playing along fairly good, and the other animals. Then I went home and right after that I went to work practice, spent 5 hours there, which I do 3 days a week so 15 hours a week, which equals 60hours a month, not really a lot, but it feels good due to my lack of energy, since I often get tired of working, which yes other people do too obviously, but I get drained from energy quicker, now I don't need to prove it, but if I did I could just prove it through my diagnoses. But it´s not like I it is easy for everyone else either, that's not what I mean. And after that my dad came and picked me up, we shopped a bit, then went home, I showered/freshed up and we went to my sister and mom to eat tacos and tomorrow we will basically have another celebration with a few more people, cause today we decided that it would just be pretty much the family itself. Kinda thinking bout makin another post about the work practice and my experience so far and how it feels....
Förra året, fortfarande ganska nyligen så hade jag och min familj inbrott hemma hos oss, ingen av oss hade varit hemma, vi var hos min farmor och firade jul-afton, vi hade trevligt, även fast jag var väldigt trött, men jag känner mig ofta ganska så låg på energimängd. Det var när vi kom hem och vi gick in i huset som vi insåg att aha, vi har haft inbrott, detta genom att vi såg att garderober som vi har placerad i våran hall var öppen, vi tänkte som först att aha vi har visst glömt att stänga den innan vi stack hemifrån, men nej för att när en av oss går längre in i hallen och tittar in i köket så är skåpsluckor öppna, och det är papper och mer på golvet och det ser ut som det som många skulle definiera som en svinstia (inte en riktig svinstia, men ni fattar troligen), och vi blir alla chockade, rädda, oroliga (ganska uppenbart tycker jag åtminstone). Jag ska inte berätta detaljer, men det var en otroligt obehaglig upplevelse som trots att det nu har passerat nästan snart tre månader har satt sina spår i ens psykologiska inre. Jag tycker det känns obehagligt att vara ensam hemma, det har jag dock varit ändå och är i denna stund nu när jag skriver detta. Jag uppmärksammar alla ljud, jag kan inte sitta med hörlurar när jag är ensam hemma för att jag är oerhört rädd för att någon gör inbrott, trots att jag faktiskt är hemma, eftersom att dom kanske märker att endast jag är hemma och därför inte är ett alltför motståndskraftigt hot emot denna person/personer, speciellt inte om jag har hörlurar och inte skulle höra/uppmärksamma ljud som dom skulle orsaka. Hur som helst så har jag kunnat somna ganska bra senaste tiden, men det känns verkligen så otroligt läskigt, så skrämmande och obehagligt. Dels för min egen del, men framför allt för min familj. Typ som att tänk om jag inte hör om någon kommer in när alla sover och dom skadas, då skulle jag bära skulden eftersom att jag kanske skulle ha kunnat stoppa det här. Det är bara väldigt jobbigt. Nästan varje gång som jag hör ljud så går jag till varje sida av huset, kollar ut till tomten/baksidan för att titta om det är fotspår i snön eller inte, hittills har jag inte lyckats uppmärksamma/uppfatta några sådana, men att aa. Kände bara att jag ville skriva om mina upplevelser och tankar, ge lite av en uppfattning om hur det känns och för alla andra som känner såhär och som haft inbrott eller ändå är rädda och skrämde för att få inbrott, jag vet hur det känns och sympatiserar med er. Varje gång som jag är ensam hemma, och jag menar varje gång, så har jag alltid en vass kniv med mig, jag undviker att spendera tid inne i badrum, toarum eftersom att då finns det ingen möjlighet för folk som tänkt att begå brott att se att någon/jag faktiskt är hemma och därför faktiskt påbörja/begå ett inbrott. Jag vet inte om ni som läser det här tycker att jag är löjlig eller att det verkar ganska förståeligt, kanske båda, jag vet inte. Men jag har alltid en kniv med mig, och jag menar det är bara en försiktighets åtgärd, jag har aldrig haft som intention att skada någon annan, och speciellt inte döda, nej, det vore äckligt och skrämmande. Men jag hoppas att jag aldrig ska behöva använda den och att jag i framtiden kan känna mig mer bekväm än vad jag gör just nu.
Tja! Fick nyligen, som andra i familjen ett meddelande utav en släkting på webbsajten facebook messenger där det stod mitt namn och sedan kolla här och så var det en länk till en youtube video, jag öppnade givetvis inte och det gjorde ingen annan heller, men detta är ett virus uppenbarligen så var försiktiga och vårda om er och ert konto, det här kanske är uppenbart men ville bara tipsa!
Does anyone ever feel like this world is not the world that they belong in? I feel like this is pretty obvious, cause a lot of people feel alienated from society. Thing is there are things that keeps bothering me, so I'm obviously not gonna dive too deep into it and not bring up every single thing that's bothering me, cause there is always hate, and even the most understanding people can be very none understanding and hateful. But anyway when I was young I was diagnosed autistic and with intellectual impairment or something like that, intellectual something, and when I was around the age of 16 y.o. I sat down with my parents in school, it was quite a small classroom, anyhow we sat down with the mentor/teacher, and she wanted us to do a reevaluation, like a completely new case about me, and both me and my parents agreed, after that they took away the intellectual diagnoses and changed the autism diagnoses to asperger syndrom, which is not a autism diagnoses anymore, but of course if you were diagnosed with asperger syndrome you still have that diagnoses, but nowadays it is a part of Autism Spectrum Disorder, yet it´s not an illness, disorder, or a disease. It is basically another neurotype, and most people don´t understand that word, but why would they when it is not something that is a part of most peoples lives, and since we are another neurotype we have different disabilities and other abilities, it´s just that our disabilities creates bigger issues for us. However I have been switching back and forth whether or not I am actually on the spectrum or not, because some stuff does fit me to a tee, and other symptoms/traits does not, and not everyone has all traits/symptoms, but yeah. I also have an account on 7cups.com and it is a great site, you can talk anon to another anon, you can also chat with a licensed therapist, this will cost you though, and I am not doing that, I'm just doing the free part which is communicating with a free listener/voluntary listener. It does bother me a lot since I had actually came to terms with being on the spectrum and felt like wow this is me.
There is also many videos on youtube and great youtubers, such as Aspieworld, Invisible I, Amythest. Although Katy (Invisible I) did delete my favorite video of her, and she never uploaded it again (Bugs me too).
Jag är en kille som sällan låter tårarna rinna... I lördags natt/söndag morgon var ett sådant tillfälle då dom faktiskt rann nerför kinderna... Den här julen blir den andra julen som firas utan farfar i mänsklig form... Det går inte en dag utan att minnet av honom speglar sig i både ens hjärta och sinne, jag minns hur min far och bror precis kommit hem efter att ha besökt farfar, knappt 10 minuters körväg hemifrån, sedan ringer min farbror och min far brister ut i gråt... Vi sätter oss i bilen och åker den lilla sträckan till dom och kliver innanför dörrarna, språket och rösten är som borttappat och vi går sakta genom hallen, in i vardagsrummet, farbror säger sorgset hej och jag försöker, men utan resultat och nickar därför istället. Hela upplevelsen kändes overklig, som om det vore en dröm som man genomskådat inte var verklighet och var just det... En dröm... Instigandes i sovrummet möter min blick farfar som var bortgången... Hans tid på Jorden var över, liksom hans lidande.
Jag minns även att jag på den tiden (låter som om det vore flera år sedan när det egentligen endast var omkring 5-3 år sen) föredrog att ha längre hår, det var inget som han stöttade mig med, på senare tid har jag börjat variera mig, men hans ord hade en kraftig påverkan... Innan slutet närmade sig hade jag klippt mig, och hans leende och blick förgyllde hela min dag, nu är det ett av många goda minnen jag har fått med mig efter mina 18 år med honom vid min sida. Nu är jag nog färdig med att uttrycka mig för stunden, men en sak är säker han är fortfarande här omkring oss, bara i en annan form...
Jag känner mig så otroligt jävla korkad denna tidiga morgon... Det bästa för hälsan är att sova åtminstone två timmar före midnatt, vad gör jag? Jo jag fastnar vid Netflix, hämtar en bricka med bröd, juice, mjölk, flingor osv. Sedan är klockan ganska mycket, väljer att titta färdigt på avsnittet, sen inser jag att klockan är närmare 02:50, tycker det är lämpligt att lägga sig senast klockan 03:05, tre timmar är bättre än inget... När jag är färdig i badrummet är klockan ganska mycket, tiden flyger bara iväg när man redan har spillt en massa sömn. Klockan är 03:40, känner att jag behöver sömn mer nu än någonsin tidigare, men lägger jag mig nu orkar jag inte upp tillräckligt tidigt för att hinna vakna och göra mig i ordning för bussen. Nu är klockan 05:24 och jag ska egentligen vakna inom 36 minuter, hela jävla natten är gången och en bit utav morgonen... Kanske är dags att återuppta läsningen utav en väldigt intressant bok som jag mer eller mindre lade av med. Aja morgon på er alla...
Jag är otroligt trött redan nu och klockan är inte ens mer än 21:05, men jag mår alltid en aning sämre på vintern, humöret skiftar, sömnen varierar och jag vet ärligt talat inte varför men jag blir sjuk och hängig så jäkla ofta just dessa två årstider. Har tänkt att sticka in till plugget imorgon, men vad jag egentligen vill göra är att bara sitta i sängen under täcket, med glass, tea och Netflix! Förhoppningsvis vaknar jag vid 06:00 och orkar stiga upp ur sängen, det roliga är att jag inte har någon aptit för frukost och börjar känna mig hungrig när jag går emot bussen, är på bussen eller har kommit till plugget...
