Varför jag hatar OCH älskar design.

Detta är ett meddelande som jag skickade nyss till min lärare i "deltagande design"...5 timmar innan deadlinen för ett arbete som jag hade två månader på mig att skriva, som jag såklart började skriva för nå timme sen.

"Alltså Ola, jag håller på att bli galen här, jag behöver någon sorts fast punkt/tips/någon detalj att fokusera på.
Min tes är att slutanvändarna står för allt mer och mer innovation i designprocessen...för det är dom som brukar lösningarna och till slut stöter på/skapar nya problem som behöver lösas...hur? genom innovation/design som kommer varifrån? Användning/användaren. Ser du problemet här?
Jag förstår principen av att det inte går att "slutföra" design...som i sin tur, rent logiskt gör att man inte heller kan "slutföra" "designandet" av design...som i sin tur gör att det finns inga argument som är "helt" logiska/inte utgår från/slutar på sig själva
Min tes är alltså självklar- frågan är svaret och det krävs inte ens mycket förklaring/argumenterande för att gå hela vägen runt och hamna på samma argument/tes...what's the point?
Jag försökte ist fokusera på "kontext" men det är samma sak där. Varför är den mer och mer relevant? för den skapar och löser problem...som utvidgar/skapar bredare kontext...som skapar..."

Jag har mindfuckat mig själv. Jag förstår att man kan göra samma sak med varenda fråga/tes/vad som helst i livet, men jag föredrar frågor som slutar på "vi vet inte" ist för att gå runt och runt och runt...haha ännu en gång upptäcker man att livet är meningslöst. Nä, nu ska jag läsa fler artiklar som handlar om självklara saker, fml.

KIDS! Övertänk inte saker...det gör ont, man blir olycklig.