(T_T)

asså jag hade huvudvärk till och från under min hela min uppväxt. när jag var 13-14 år gammal blev det så illa att jag åkte in till akuten och vårdcentralen 11 gånger sammanlagt under 1 år. det började när jag besökte min farmor när jag besökte henne och hennes ex-man i svall.

vi var ute och cyklade mountainbike och jag kollapsade av smärtan efter 1 mil lol. jag cyklade tillbaka själv, tog smärtstillande, halsade vatten och försökte sova.

när skolan började igen så var jag sjukskriven i 4 månader och när jag äntligen kunde komma tillbaka så dömde mina "vänner" mig för att jag behövde ta medicin för migränen. det var inte "bra" att knapra medicin som jag gjorde, trots att jag hade flera läkare som ordinerade mina meds LMAO.

efter allt det fick jag tid hos en sjukgymnast som maserade upp alla hundratals knutar jag hade i nacken och ryggen. var sjuk med frossa i två dagar efter det första besöket.

trots att det var outhärdligt så var jag aldrig någonsin rädd.


11 år senare är jag livrädd varje gång jag får ont i huvudet, det är nästan löjligt. jag är rädd för att få en till anerysm eller en till stroke.
ibland (som inatt) är jag till och med rädd för att sova för att jag är rädd att vakna upp med dubbelseende eller att inte kunna prata.

det är jäkligt dumt för min hjärna behöver verkligen sömnen, men jag är så fucking rädd.