är det fel på mig

Vad gör man när man börjat inse efter 3 år att en familjemedlem är verkligen borta, jag har inte riktigt fattat det än eller snarare min hjärna har inte gjort det.

Morfar gick bort för tre år sen på tisdag nu liksom klickar det att han inte finns mer alls, jag har vetat att han är borta med tanke på att jag var på hans begravning och fick till och med se han innan, men varför förstår inte min hjärna det.

Det gör liksom mer ont än förut och jag tror aldrig jag ville inse att han var borta så jag har nog inte sörjt som man brukar göra.

Så aa jag vet ej men han var en av dem viktigaste i mitt liv och nu när jag börjar inse att han är borta är det otroligt svårt med alla känslor, jag ber inte om nån sympati jag behöver bara skriva av mig.

jag går i terapi veckovis och min terapeut vill ta upp den händelsen men vet själv inte om mitt psyke pallar det just nu.

Men det löser väl sig, hoppas jag