Civilstatus:
Singel
Läggning:
Bisexuell
Intresse:
Musik
Bor:
Kartong
Politik:
Inte valt
Dricker:
Läsk
Musikstil:
Annat
Klädstil:
Svart
Medlem sedan:
2016-02-02
Visst känns det alltid lite konstigt med flytt men denna flytt har verkligen varit kaos och då menar jag KAOS.
Jag och mina katter flyttade nån vecka innan flyttgubbarna kom för att mina katter skulle hinna vänja sig med den nya lägenheten och vi hämta några möbler som pappa sparat hos sig.
Men iallafall katterna vande sig snabbt vid lägenheten och jag ville att dem skulle göra det för att dem inte skulle bli lika stressade när flytt gubbarna kom, dagen kom då flytt gubbarna skulle komma så pappa åker till min gamla lägenhet för att släppa in dem medan jag väntade på dem i min nya.
Dem skulle vart där 08:00 på morgonen tiden gick och det gick en timme, en halvtimme tillslut var klockan 10 och dem hade fortfarande inte dykt upp, så pappa ringer han mejlar dem men inget svar och ingen återkoppling, han dubbel kollar även avtalet och ser att dem skrivit fel adress på den.
Problemet är då att den adress dem skrivit inte ens finns i min stad, dem måste då hört fel tänker jag för pappa sa upprepade gånger samma adress till dem, iallafall vi får flytta allt själv ändå fast pappa redan betalat dem 4000 kr.
Dagen efter är det tanken att dem ska städa min gamla lägenhet men där dök dem inte heller upp det var dessutom samma firma, så jag fick städa och den blev inte godkänd på besikningen så då fick jag betala för en städfirma iallafall då jag inte kan va hemma från jobbet.
Aja nu är jag iallafall inflyttad så det är skönt.
men då vet ni min kaos historia om det var intressant ens :p
Asså vad gör man när en förälder plus syskon inte tycker nåt jag gör är rätt?
Sen också min mamma är den som är mest toxic, hon liksom berömde mig inte när jag gjort nåt bra som barn, har aldrig sagt att hon varit stolt över mig, aldrig sagt älskar dig förutom när jag säger det först.
Förstår inte vad jag gjort för fel har varit så hela min uppväxt, får även leva med att hon favoriserar mina bröder
Vet att jag borde bryta kontakten med na för hon har gjort mycket värre saker en detta men känns bara så fel, mina bröder är dessutom på hennes sida, Jag må va äldst men jag har också känslor
känns bara ibland som att jag är bortglömd
Söker ej sympati behöver bara skriva av min så skriv inget onödig kommentar om det
Vad gör man när man börjat inse efter 3 år att en familjemedlem är verkligen borta, jag har inte riktigt fattat det än eller snarare min hjärna har inte gjort det.
Morfar gick bort för tre år sen på tisdag nu liksom klickar det att han inte finns mer alls, jag har vetat att han är borta med tanke på att jag var på hans begravning och fick till och med se han innan, men varför förstår inte min hjärna det.
Det gör liksom mer ont än förut och jag tror aldrig jag ville inse att han var borta så jag har nog inte sörjt som man brukar göra.
Så aa jag vet ej men han var en av dem viktigaste i mitt liv och nu när jag börjar inse att han är borta är det otroligt svårt med alla känslor, jag ber inte om nån sympati jag behöver bara skriva av mig.
jag går i terapi veckovis och min terapeut vill ta upp den händelsen men vet själv inte om mitt psyke pallar det just nu.
Skit ok life update antar jag, ok var typ 4 år sen jag var inne nu, meeen livet har varit i vägen. Jag har blivit diagnosiserad med 2 diagnoser ( autism och bpd), fått en plats på daglig verksamhet och varit på närcon. Jag har äntligen fått en plats i terapi och nu får jag en medicin som förhoppningsvis hjälper mig. Jag har en jäkla massa läkarbesök framför mig och livet ja det är väl hanterbart antar jag iallafall med medicin.
Snart är det dessutom halloween vilket jag älskar så jag vet fullt och väl att jag kommer lägga nästan alla pengar på halloween pynt XD.
så det är väl lite update men vad har hänt i erat liv? ( ska ni lämna en onödig kommentar som är hatiskt, läs då inte ens inlägget. tack)
